Usel
Usch. Och jag vet att det ibland kan bli maktkamp mellan oss men jag vet inte hur jag ska hantera vissa saker. Få henne att fatta vissa saker. Som att det faktiskt är viktigt för en att få reda på vissa saker i god tid. Att hon ska lägga in sina skor i skorummet när hon kommer hem. Sådana saker. Vill inte hacka på henne. Måste förändra mitt sätt - men hur!? Till slut blir jag galen när jag tex ser skorna där dag efter dag flera gånger om dagen och jag har sagt till flera gånger om dagen, alla dagar...Eller bett om att hon ska ta reda på tider...och inte gör det.
Inte kul att skiljas åt då det varit bråk om morgonen.
Sedan är jag dessutom frusterad och sur över hennes lärare just nu. Vi skulle ha ett uppföljningssamtal om hennes matte. Saken är att hon kan men tror inte att hon kan. Läraren gav vissa tider förra veckan och bad oss höra av oss till fritids om det inte går. Vi kunde inte pga sjukdom. Ringde till fritids. Hon ringer inte tillbaka. Har hennes mobilummer men hon har tydligen nytt. Jag vill verkligen veta hur det gått! Nu ska hon dessutom byta lärare till nästa läsår så...får försöka ringa i dag igen.
..och jag vet att när tvillingarna, eller tom Mellanbror är lika gamla så har jag lärt mig att hantera det...Storasyster är "prövobarnet" jag gör alla mina misstag på...fast visst gör jag andra misstag med de andra, men ändå...inte lika många för jag har perspektiv på ett helt annat sätt....
Känner mig rutten, rutten, rutten. Vill inte bråka med henne. Tycker om henne ju. Hon verkar dessutom extra känslig nu sista veckorna. Man kanske inte ska bry sig så mycket...vad gör egentligen skor i hallen för illa, en piss i havet, men, äh...nånstans vill jag ha liiite fint!
//manon
Ja, visst är det svårt ibland med "regler" som barnen bara struntar i... men inte behöver du känna dig rutten för det... barn trotsar sina föräldrar mest hela tiden på olika sätt... i olika åldrar... det bara är så... men tider är ju viktigt att man får reda på... annars kanske man inte kan gå på tex avslutningen om man inte får reda på rätt tid i god tid.
Och visst är det tråkigt att behöva vara den där tjatmamman !! Det har jag också sagt till mina barn även när de var små att jag inte vill vara den där tjatmamman för det är inte roligt vare sig för dem eller mig, och det har gett visst resultat - visst, vissa saker ser jag genom fingrarna med emellanåt... för jag vet att de vet hur det ska vara och vilka krav som ställs på dem... men tider, matsäckar och så'nt som kräver framförhållning det sköter dem ordentligt, för de vet också att det kan hända att de får improvisera matsäck själva om de inte kommer med uppgiften i tid. Hårt - ja, ibland kan det bli så... och de ser konsekvenserna väldigt tydligt. ;)
Ja, inte vill man vara tjatmamman! Hon tar så hårt på det också när man verkligen försöker förklara henne vad konsekvensen kan bli- att vi kanske inte kan gå (fast vi gör ju det ändå men vi VILL veta tidigare än dagen före!!).
Jag vet inte...
Vet du jag tror inte att det är så farligt. Att tjata och kräva saker av sina barn och ibland också bli osams med dem tror jag ingår i ett bra föräldraskap. Visst inte för mycket tjat och för myucket regler men lite grann av den varan. Sen är det ju en övning på att de en dag skall klara alla sina åtaganden själva! Bra att öva hemma på saker som vid första anblicken är ganska fåniga!
/T
Grannen - är övertygad om att du har rätt. De måste lära sig att ta undan saker efter sig tex eller annat man själv tycker är viktigt för att trivas i sitt eget hem! Men jag tycker inte alltid att jag gör det på ett bra sätt...men det kanske är svårt att göra det på bra sätt alltid med! Har lätt att inbegripa mig i maktkamper, speciellt när jag blivit riktigt less...