Matvanor och annat
Jag har även ätit överbliven rabarberpaj till frukost. Men det var inte i dag.
Antagligen pga värmen som varit så var jag väldigt hungrig i dag, så jag och min universitetslärare från England åt sushi i dag. Eller hon åt en liten sushi med 8 bitar. Jag åt 8-bitarssushi och en stor yakuniku (eller hur det var). Jag är bara sååå mätt...varför tog jag inte en liten...
Pratade om England och Sverige och barn under lunchen. Läraren (som är svensk från början men bosatt sedan urminnes tider i England) tycker att man där släpper barnen för lite. Enligt en undersökning tyckte 60% av engelsmännen att barn under 14 år inte fick gå ensamma till skolan och andra ställen. Inte ens få vara ensamma nån gång nånstans utan förälder/annan vuxen. Läraren säger att engelska barn kan inte ta hans om sig själva. När de kommer till universitetet vid 18 års ålder har de aldrig varit ifrån föräldrarna och gråter sig tydligen till sömns det första året. Tydligen är det tufft att vara lärare i skolan där för de har ett enormt ansvar för barnen. Händer minsta lilla blir de avskedade och eftersom barnen inte kan ta hand om sig själva blir ansvaret gigantiskt. Enligt läraren tror de engelska barnen att vuxna/föräldrar ska fixa allt åt dem. Även om de så faller i vattnet från en brygga och föräldrarna är 10 mil bort. Händer det under en skolresa är det automastiskt lärarens fel och ansvar och avskedande är ett faktum oavsett vad som föranledde fallet. Den läraren får aldrig mer jobba som lärare.
Hon tycker att den svenska modellen är bra. Att de lär sig lite självständighet. Tydligen är detta överbeskyddande nytt även i England. Men börjar det inte komma hit också, smygande? Läraren är i alla fall väldigt skeptisk.
Få se vad mer jag får lära under kvällen, för vi lär sitta här ett bra tag...Gud vad jag vill kasta mig i väg till dagis och deras fest just nu...men det går bara inte...lär sitta här ett tag...måste sammanställa materialet i kväll...
//manon
Kan nog hålla med den där läraren om att engelska ungdomar inte blir släppta och har svårt att sen frigöra sig. Jag har själv en faster i England och hon har två barn, nu är de i 30-årsåldern, men när jag for till London på språkresa som 14-åring (!!) och till Stockholm med kompis som 16-åring, så skjutsade hon mina kusiner kors och tvärs och fixade allt i deras tillvaro... vilket inte mina föräldrar gjorde... men min faster var hemmafru och hade väl inte annat än hem och barn att ta hand om... mina föräldrar jobbade mer än heltid båda två under min uppväxt, så det fanns väl lite olika förutsättningar...
Men nog ska ungdomarna få ta mer ansvar för sig själva och det de gör, annars gör man nog de en stor björntjänst i det långa loppet. De växer ju med svårare uppgifter också, när de ser att de klarar av mer än de från början kanske trodde.
Ingen aning om hur det är i England egentligen, men dtta påminner mig om när jag som 14-åring (detta måste varit ca 1980!)var med min syrra hos hennes engelska brevkompis.
Där var det pappan som övervakade varje steg vi tog. Vi fick inte göra någonting själva. Minns att jag tänkte att såhär måste det vara att vara kunglig, med livvakter runt sig hela tiden. Hemskt!
Bl a fick vi aldrig bada eftersom vi kunde drunkna. Och det var kanonväder i 14 dar.
Det tragiska var att några år senare drunknade faktiskt hennes lillebror. Han hade aldrig lärt sig simma! Otroligt men sant. Och som sagt, mycket tragiskt.
Då har även ni uppmärksammat det!
Mycket får man vet. Som att de går ut i korta kjolar och utan strumpbyxor och kortärmat även mitt i vintern om de ska ut på dans/fest/whatever.
Att de inte har jackor ens på vintern vilket gör att det inte finns garderober att hänga undan dem! Det hade jag ingen aning om. Och att en del förfryser på vägen hem efter festen för sista tåget har gått, ingen taxi, och de börjar gå hem i kylan utan ordentliga kläder!
Jag som alltid hört talas om "sensible shoes" Och ordentliga kläder..att engelsmännen var noga med det!
hm...och jag var hos en engelsk familj (på språkresa) där pappan jämt jobbade och mamman var hemafru som söp sig full varje kväll. de gav själva f-n i vad jag gjorde. fast det kankse var ett undantag?
Tja, när jag var på språkresa som 14-åring, så hamnade jag i en familj med en ensamstående mamma, som jobbade dygnet runt och struntade blankt i om jag var ute hela nätterna eller inte... hon behövde nog pengarna som hon fick för att ha mig boende där.
Har missat att läsa några dagar. Men åh, det här är på pricken! Jag har ju ett kusinbarn i England och har sett detta fenomen på alldeles nära håll. Äldsta flickan som idag är 23 men mer omogen är min 17-åring kördes hela skoltiden, dvs tills hon var 18, nedför den privata gatan i Highgate till busshållplatsen. Osv.
Såg också när de franska barnen var här i april. Hemma fick de inte göra något, gå i led och vara hemma sju på kvällen, här for de omkring som yra höns, slarvade bort sina pengar på strunt och svamlade om att "vi är tonåringar".
Men det är förstås ett medelklassfenomen. De två av mina barn som hamnade i skolan i den fina villastadsdelen blev rätt chockade över de barnsliga omhuldade barnen som aldrig rört sig utanför hemmet på egen hand. Vi hade en sån tjej här i fredags, en förtjusande väluppfostrad 18-åring som inte tagit ens små försikta steg på egen hand ut i livet ännu. Jadå, hon hämtades i bil av förälder!
Så det är starkt på väg här också. Så sent som i ettan på gymnasiet hade Äldsta en klasskompis som tillsammans med sin några få år yngre bror hade BARNVAKT när föräldrarna var borta på fest med nattöversovning. Inte pga risken för party-party utan för att de var för små att klara sig själva...14 och 16 år över en enda lördagsnatt.
Läste Annaa M:s inlägg... tänk om jag skulle säga till mina barn att de skulle få barnvakt, när jag och gubben min ska iväg på något... de skulle bli rasande, rent av förolämpade !!
Skojade med dem här i våras att jag och gubben skulle beställa resa till Paris, bara vi två, och de såg jätteglada ut alla tre och började nästan att planera vilka maträtter de skulle laga när vi var borta... det känns lite friskare att kunna känna att barnen kan ta tag i saker och ting på egen hand även om jag och min man inte finns i krokarna...