Klagomuren del 2
Jag tycker så här. Man kan umgås med de flesta människor. Egentligen med alla. Det finns inga (eller ytterst få) som verkligen är genomruttna. Alla har sina sidor. Visst slår hjärtat extra för vissa men i stort....visst tycker man mer om en del än andra, men från det att tycka att folk är omöjliga...kan finnas omöjliga låsta situationer men få personer som är låsta...förstår ni? Eller är jag otydlig?
Jag har en på jobbet som jag just nu har svårt för vissa saker personen gör. Jag tycker att hon är på väg att bli bitter. Missnöjd, för all del med all rätt på vissa områden, och på andra så tycker jag faktiskt att personen har för höga krav. Personen får tycka och känna om vad och vem den vill för mig, jag lyssnar gärna - men inte varje dag flera gånger om dagen med detta ältande och felsökande! Saken är att jag måste kunna koncentrera mig på det jag gör utan att bli störd. Jag behöver gå in i min lilla värld och lösa problem, vara koncentrerad. Det går inte när jag ständigt blir avbruten. Jag tror inte personen inser vilken grad av koncentration jag behöver ha stundtals. Har försökt säga det, men...det funkar inte.
Jag märker också att personen gärna går och pratar med en annan under arbetstid, vilket är precis det personen klagar på att en viss annan (personen inte gillar) gör (och stör ) så därför har jag noterat det. Fast har man mer typ vänskapsrelation på jobbet så blir det nog så å andra sidan...det flyter i hop, jobbet och det privata?
Jag kommer heller inte undan skitsnack. Jag tycker att folk har sina sidor, man måste inte ta upp de dåliga varje dag och finna nya synder att lägga till. Alla har sina goda och dåliga sidor. Det blir faktiskt rätt trist och upprepande att höra på det. Jag vill inte delta i det men ofrivilligt hamnar jag i det. Jag avskyr sådant. Men jag gör mitt bästa för att uttrycka mig så neutralt och ge en objektiv bild (bah! fast även jag är subjektiv förstås, men, äh). Kan inte låta bli att undra om och vad de säger mig...
Ibland blir det komiskt när man hör ett samtal återberättas på två olika sätt under en och samma dag. Försöker skjuta in att "det var nog så här den menade bla bla" eller "tänk det hörde inte jag!", för det är märkligt så mycket man kan läsa in i ett samtal...när man redan har negativa känslor och tolkar därefter. För det är mycket tolkningar, gärna negativa...att folk inte hör vad som egentligen sägs...Jag balanserar och manövrerar mellan dessa grupper...staying alive...
Känner mig nu rutten och orättvis för personen i fråga är godhjärtad, resonabel och tänkande. Vänfast och ställer upp. Känns som om jag nu ser grandet i nån annans öga istället för bjälken i mitt. Man kan jag här få säga att jag tycker det är - besvärligt.
Just nu känns det som att jag blir ständigt avbruten både på jobbet och hemma. Det stressar mig faktiskt. För att få stunder av sammanhängande koncentration så har jag börjat jobba väldigt tidigt de dagar jag hämtar och sent de dagar jag lämnar. Så kan jag lyssna mindre stressad under dagen. Jag behöver obruten tid för att få saker i land. Obruten koncentration.
Trots att jag var trött i dag tog det mig 20 minuter att cykla in. Men det var tidigt och nästan inga andra ute så jag kunde susa på. Måste erkänna att jag tycker det är lite läskigt att cykla med många andra ute för jag vet aldrig när nån för för sig att kliva på cykelbanan. Är rädd för att cykla omkull trots att jag gjort det 2 ggr sista tiden och det var inte så farligt...är inte rädd då det händer, då går det bra! I alla fall, de 20 minutrarna in var alldeles för kort. Känns inte som om jag tränat och inte som att jag fått ur all stress ur kroppen. Vill ha en ny bra cykel, typ den som jag dumpade i Uppsala...(vad gjorde jag det för?? )..så jag kan cykla fort och länge...
Gud, vad taskig jag känner mig nu...efter att ha vräkt ur mig så här...ge mig cykel och vin...
//manon
Jag undrar om inte det Du beskriver just i det här inlägget handlar om varför det är bra på jobbet med social kompetens= att kunna hantera såna här situationer. Synd att personen i fråga inte kan nöja sig med att använda raster till personligt pladder. Kanske kan Du i något annat sammanhang säga något om hur viktigt det är för Dig att få jobba koncentrerat och inte bli avbruten. Om det nu är svårt att ta upp det med henne direkt menar jag.
Jag menade med min kommentar att Du besitter social kompetens som försöker hitta en bra väg ut ur detta istället för att bara brusa upp och bli arg, eller bara finna Dig i det.
Håller med Inga M - absolut! Du verkar verkligen ha stor social kompetens, och du behöver inte känna dig taskig. Man behöver få ur sig vissa saker ibland, och som du skriver så försöker du ju se problemen på jobbet på ett objektivt sätt istället för att haka på skitsnacket.
Ibland har jag undrat över det här med skitsnack om andra, speciellt på arbetsplatser... grupperingar, nedvärderingar o.s.v. Det är så trist, men på något sätt så verkar vissa människor få ny energi av att snacka skit om andra... det är jättetråkigt, men du gör helt rätt, håll lite distans, försök se objektivt på det hela och försök få de att förstå att du inte är intresserad av att bli avbruten i ditt abete pga såna saker.
Har själv liknande problem på min lilla arbetsplats, alltid är det någon "intrig" mellan några... och de försöker skaffa sig sina "allierade". Jag försöker också som du att försöka få de att se sakerna från ett annat håll, ur en annan synvinkel och framför allt hålla distans så man inte hamnar mitt i skitsnacket själv... inte lätt !
Inga och Idun!
Håller med om det där med rasterna...fast då kan man inte prata om sådant som man inte vill andra ska höra...oftast...det handlar om att jag ska vara tydligare egentligen , eller hur? Svårt med gränserna när man delar rum:). Och jag kan ju inte ta det sociala bara på mina villkor "nu har jag tid". Ge och ta?
Har jag social kompetens:)? Inte tänkt på det! För jag är bra på det ytliga men svårare att få närmare. Men det beror nog enbart på mig. Skulle gärna vilja vända på det.
Måste säga att hon klagar mycket men även bekymrar sig mycket om folk och vill väl och då känns det inte läge att avbryta...känns taskigt...jag bryr mig om det med men jag behöver koncentration! Det är liiite svårt med balansen där för jag vill ju inte verka hjärtlös heller...jag vill ju inte prata om det för att jag inte vill utan för att jag inte har tid..
Det är ältandet...hennes sätt att visa att hon bryr sig, jag vet ju det, det är därför jag känner mig taskig. Jag har annat sätt att visa att jag bryr mig...
Ja vad kan man göra i sådana situationer där en står för en massa ältande och stundtals snackande om andra.
Jag vet bara vad jag gör, jag slutar lyssna och ibland att svara. Jag orkar inte med ältande personer. Jag kan vara närvarande och tillsammans med dem om de ältar/klagar/snackar skit, men jag kan inte lägga kol under brasan. Jag kan alltså inte bemöta människor på en sådan nivå. Då menar jag bemöta på det viset att jag inte kan bekräfta dem i sitt ältande/klagande/skitsnackande. Det bär mig emot att "hålla med" och delta i sådant. För deras syfte är ju att du ska "hålla med" och kanske tycka likadant, för på så vis skapas en pakt mot den man pratar om.
Jag vinner inga bundsförvanter genom mitt sätt att ta avstånd från ältande och klagande, men jag vinner min egen respekt då jag inte dras med i något jag i grunden inte kan hålla med och stå för. För det mesta har människor omkring mig inte svårt att förstå att jag inte gillar att snacka skit om andra. Min hållning ger dem svar.
Så för att översätta det till din arbetsplats och dig så hoppas jag du orkar fortsätta att vara objektiv och se situationer för vad de är UTAN att du dras med. Någonstans inom dig vill du inte delta i detta, men du kanske har svårt att gränsa av helt och fullt så att du själsligen mår bra, för att du någonstans inom dig vet att det sociala umgänget med den snackande med tillhörande bundsförvanter blir sämre?
Eller?
Ullis - klart det sociala umgänget blir sämre men jag försöker manövrera rätt ändå! Allt är inte svart och vitt och jag gillar henne ändå. Det goda överväger och jag förstår hur hon tänkeroch att hon tänker och försöker vara objektiv med. Jag menar, alla har sina sidor och sittar man tillsammans i 8 timmar varje dag känner man varandra ordentligt även om man förnekar det...
Det är därför jag menar det blir så fel att klaga så här...egentligen...allt är inte antingen eller/svart/vitt...
Det svåra är att manövrera rätt i 8 timmar varje dag:). För jag tycker man har ett visst ansvar för stämningen på en arbetsplats där man bara måste vara tillsammans även om allting inte stämmer...
Vad jag menade var att man inte alls behöver sitta och beklaga sig tillsammans för att bevara en god stämning och då speciellt om man inte vill! Vad man skapar då är ett ännu surare klimat i långa loppet. Negativitet föder alltid negativitet. Fast väljer man att låta henne prata av sig så behöver man ju knappt ens delta ibland med vissa...oftast krävs bara att de får snacka av sig och man själv är knäpp tyst. (om man inte vill spä på ältande och skitsnackeri)
Åh, då fattar jag! Jo, det är så jag gör på ett ungefär...Det är som du säger, negativitet föder negativitet....