Sommaravslut
På måndag börjar jag jobba igen. Fast bara en vecka, sedan ska jag vara hemma en vecka till med barnen. De har nämligen två veckor sommarlov till som maken och jag delar på.
Ärligt, känns otroligt skönt att veta att jag inte ska börja mastodont utan får en vecka ledighet till senare!
Jag ska absolut inte klaga på vädret. Trots det myckna regnet. Tycker det har varit rätt skönt. Senaste dagarna har jag varit däckad men jag tror mycket berodde på att vi haft det hemskt kvavt och varmt inomhus pga stängda fönster pga kattungen som vi inte vill ska smita ut. Nu har vi tillverkat tre st myggnät att sätta i fönstrer. Urskönt!!
Mellansonen börjar längta efter dagis och sina kompisar, speciellt en.
Att vara hemma i snart 6 veckor - barnen har varit änglar och monster, herregud vad de kan bråka!!! Och oj, vad de är tighta!
Jag har surdegar jag vill städa i (framförallt papper) jag inte hunnit med. Men det handlar om prioritering. Det är fasligt jobbigt att tvinga sig till att göra sådant även på semestern. Lite har jag gjort i alla fall. Läste på en föräldrasight där föräldrar gav råd till varandra under en enkät, "det är inte noga, oavsett vad, ha inte dåligt samvete, ta hjälp, räkna till 10, älska dina barn så kommer folkvettet (nån som lyssnat på Astrid Lindgren), sänka kravet på städat, struket, hembakt" var de bästa.
I dag har jag organiserat och tagit tag i en del papper och satt i pärmar (fakturor od), betalat en del räkningar och handlat inkl 4 pärmar för alla teckningar som produceras hemma. De har sorgligt nog bara slängst nånstans och hamnat i sopkorgen en del...Men nu har alla tre små var sin pärm med namn och bild att sätta sina alster i! Storasyster har också en egen pärm men inte lika "barnslig".
Jag vet vad min kollega kommer att säga om katten - "men du som redan har fullt upp!" - men sådant som djur och barn är inte besvärligt. Det är bara när de slåss och allt praktiskt runtomkring. När dagen är till och från jobb. Insett bla än mer under sommaren att min längtan efter att vara bonde har mycket att göra med att jag egentligen trivs bäst med helt fria jobb. Utan tider. Vara helt egen. Men finns det sådant? Kanske jag borde slå mig in på skriverier, använda mig av mina arkelogi och konstkunskaper? Jag vet inte...
Jag vet i alla fall att gräva kökslandet var roligt med. Att det är lätt att jobba med barn som hjälper till, gräver, även om de gräver på fel ställe, de tar bort tuvorna, rensar ogräs. Känner sig behövda och viktiga. Även om det är två minuter i taget.
Önskar man kunde ha sådana jobb...eller suck...nåt fritt jobb. Extremt fritt...utan tider att passa, så man levde mer enligt sin personlighet.
//manon