Motstå kalashysteri

Kalas är ofta ett gissel, barn blir bjudna och inte bjudna. Som förälder kan man inte ha 100 koll på vilka barn ens eget egentligen leker med. Det kan hända att ens barn talar mycket om ett barn som det VILL leka med än de de verkligen leker med. Svårt för den vuxne att avgöra egentligen vilka man ska bjuda. Praktiska problem kan vara, plats...man kan inte bjuda hur många som helst, ett urval måste till.

Min äldsta, storasyster, har alltid blivit bjuden till kalas, inga problem där, källa till glädje.

Så kommer vi till 4-åringen. Han är bara 4,5. Vi har flyttat. Där vi bodde förut hade han 2 bästisar. Så flyttade vi, fick inte plats på dagiset intill oss förrän ett år efter att vi flyttat, så han gick på ett dagis längre bort i ett år och bytt nu igen.

Personalen säger att jag inte ska ha dåligt samvete för hans skull för att han bytt dagis så ofta (3 ggr). De säger att han är en i gänget, envis och oberoende. Han leker med de som vill leka, den leken han tycker är rolig och låter de som vill vara med vara med i leken!. Han mår bra, leker han själv så är det för att han vill det, säger dagis. Men han är ingens bästis, eller bättre vän. Han är en oberoende typ som är öppen för alla utan att begränsa sig så mycket.

Så, han blir inte speciellt ofta bjuden på kalas. Tror att det hänt 2 ggr. En gång där vi bodde förut, hans bäsistgranne (åh, vad kul de hade) och så här en gång där vi bor. Han blev bjuden till en pojke på förra dagiset men det bomamde jag för jag såg inte lappen förrän det var försent. Jag ringde och bad om ursäkt för att jag inte hört av mig och den pojken kom på min sons kalas sedan.

Han mår bra, visst vill han gå på kalas och. opedagogiska men välmenande. storasyster kan ta upp detta "problem" i bland och när hon ska på kalas då vill även han gå...men han mår bra, Han verkar känna att han har kompisar och han tigger inte sällskap. Verkar vara trygg i sig själv på det planet. Han har sina syskon han leker mycket med hemma med.

En del av mig känner sig arg över det där kravet på kalas långt ner i åladrarna. För kalas är inte alltid kul, det blir ett särskiljande. Att det ska väljas ut barn som ska gå på kalas så lågt ner i åldrarna. "Vi känner er bättre, ni sämre ni får inte gå". De ska ha ett socialt nät och träning så lågt ner i åldrarna.

Jag tycker det är bra att läraren på storasysters skola säger rakt ut att är det kalas ska man bjuda alla. För det kommer nya till klassen - vem ska bjuda dem? Hur lång tid tar det att komma in? Det främjar klassandan att man bjuder in alla. Det där med bästisar finns ändå. Och det finns blyga barn och barn som inte har bästisar som annars riskerar att inte gå på kalas och det blir ett problem till slut.

Kalas blir en sorts social markering på nåt sätt, drar upp känslor, oförrätter, "varför inte mitt barn" etc etc. Kalas behöver inte bara av godo.

Jag tänker i alla fall bjuda alla på 4-åringens avdelning. För han är ny, han har ingen bästis och jag vill främja hans sociala liv. Inte så att han mår dåligt, tvärtom, jag beundrar han oberoende, men ändå, en vuxensak...på nåt sätt..?

Jag ser ju aldrig andra föräldrar, jag märker hur vuxna tillmäter bästisar stor betydelse. Som jag ser det, även om han har en bästis, de är så små, mycket kan ändra sig, visst kan de leka men varför låsa sig vid den tanken? Att just de personer ska var extra viktiga alltid? Sådant märks och ger sig ändå1 Och bästisrelationer ändras.

Jag är inte orolig inför skolstart, jag tror tvärtom att det kan bli bättre. När inte föräldrar kan kontrollera allt, jag menar att vänskapskonstellationer kan funka utan att en förälder måste bjuda till, utan att barnen själva sköter det.

Jag tänker även då bjuda hela klassen. Visst, alla kan inte bli bjudna på kalas men jag vill vara schysst. Jag vill att de som vill ska känna sig välkomna.

Dett är jättesvårt, Visst ska barn klara av besvikelser och tex lära sig att man inte kan bjuda alla men, ändå...nåt inom säger att när de är små så har man som förälder ett visst ansvar att de till at det går schysst till? Jag vet tex när min stora varit sur på nån (tillfälligtvis) och därför sagt att "hon får INTE komma" så har jag satt ner foten och sagt nåt i stil med att "ni är vänner annars, du är sur på henne NU men hur tror du hon känner sig om du INTE bjuder? När ni blir sams igen??? Du ska veta vad du gör om du vägrar bjuda. Och jur skule DU känna dig om DU var HON?". Då brukar hon komma til sans när hon var yngre, för jag gav mig inte. Hon ska inte vara tanklöst taskig och förstöra nåt i onödan.

Jättesvårt med kalas alltså!

//manon

Kommentarer
Postat av: Carina

Jag känner att jag tycker det är så stor skillnad på 4 och 9 år o kalassammanhang att det nästan inte går att jämföra.

Med 4-åringar så är många fortfarande lite osäkra och blyga på nya ställen vilket innbär att även förälderna stannar på kalaset. Helt OK om det gäller en 4-5 barn men med tex 10 st, my god! En del kanske tycker det är kul men inte jag. Därför tycker jag det känns så självkart att barnet bara bjuder några stycken närmare kamrater.

9-åringar går ju ensamma på kalaset och har större sociala förmågor när det gäller att veta hur man beter sig borta. Med äldre barn är det även mer känsligt att vara utanför osv.

Nej, örligt talat så tycker jag inte det där med bjudandet av få vänner till en fyraåring känns ett dugg knepigt utan snarare vettigt. Bjuda 22 st och bli dränkt i paket när man bara är fyra, näe? För vems skull? Inte barnets väl? Mer för föräldrarnas, en själv och de andra?

Postat av: Manon

Men alla kommer ju inte! Långt i från....

Det är det jag tycker är så hemskt med kalas. Ingen hör av sig om de kommer och det kommer inte så många ändå, så det reglerar sig själv!

Dessutom i min 4-årings fall finns det inga speciella kompisar! Hur 17 ska jag kunna välja ut? ole dole doff?

2007-01-14 @ 20:25:28
Postat av: Hannele

Svåra saker, tänk att det ska börja redan vid 4-års ålder...
När barnen var under tio, så bjöd man ju oftast alla (flickor eller pojkar).

2007-01-14 @ 21:12:15
URL: http://hannelesparadis.blogspot.com/
Postat av: Lotten (LG)

Vi tillhör de där som inte bjuder alla, och stundvis känns det trist, men jag tycker det är ohanterbart! Förra året var de 22 barn på avdelningen, och våra barn lekte alls inte med alla, det blir mindre grupper. Så varför ska de bjuda de som de aldrig leker med? Vi förväntar oss inte att de blir bjudna i motsvarande situation. Vi vill hellre bjuda grannar och andra som de faktiskt leker med regelbundet. Som mest har vi haft 14 barn och vi var helt slut. Då kom alla vi bjöd! Och alla var sådana som dottern leker regelbundet med. Det talar hon själv om plus att vi kollar med personalen på skola/dagis. Vi älskar att ha kalas, både vi och barnen, så det känns riktigt att ha det.

Sen är mentaliteten så olika. Vår äldsta har aldrig brytt sig om hon inte blir bjuden på alla kalas. Hon blir inte ledsen alls, utan accepterar. Likaså om hon blir sjuk. Jag blir ledsnare! Lillebror (nu 4 år) vill gå på alla kalas, har inget begrepp om det är någon han känner. Blir ledsen om han inte får komma hem till storasysters kompisar. Jätteknepigt, men han måste lära sig acceptera det känner jag. Känner igen mig själv i honom och det kommer att vara en belastning livet igenom... Jag kan acceptera att han inte blir bjuden till de han inte leker med. Däremot är jag orolig att en del föräldrar inte vågar pga hans allergier.

Sitter själv och fyller jämt i veckan och funderar om vi ska ha en mindre fest och vilka vi ska bjuda. Alla jag jobbar med eller de som jag faktiskt umgås med lite mer från jobbet? Samma fråga många år senare... Hur gör man där? När slutar man bjuda alla`?

Kan ni och orkar ni bjuda alla barn - fantastiskt! Men de som inte bjuder alla förväntar sig faktiskt inte att bli bjudna på alla kalas själva så det kommer knappast att vara några "hard feelings" från andra.

2007-01-14 @ 21:14:06
Postat av: Manon

Hannele - ja tänk att kalas ska var så svåra saker! Vi bjuder alla i klassen. Man får låna lokal gratis på skolan.

LG - jag fattar problemet. Det är lättare att välja då man vet att de har några närmare kompisar!

Jag brur mig heller inte om om de blir bjudna på alla kalas - thats life men jag vill vara så schysst som möjligt! Min äldsta har det tillräckligt bra för att acceptera att inte bli bjuden på alla, men nu bjuder majoriteten alla i klassen.

4-åringen - han är så - härligt omedveten! Han är oberoende och leker med alla så han vill gå på kalas men det är hyfsat lätt att kontra än om han nu skulle märka att han inte blir bjuden! Han leker med alla och så så varför skulle inte andra göra det liksom - bästisar och grupperingar ligger inte för honom - än. Han är för liten! Jag tror de sköter det bra på dagis med.

Och nån måste bjuda först, vi är så nya...

2007-01-14 @ 21:36:17
Postat av: En liten tant

Strongt att orka bjuda alla! Det finns säkert någon som vare sig har en bästis eller blir bjuden på någons kalas överhuvudtaget i barngruppen så ert kalas kanske är det enda det barnet får gå på.

2007-01-14 @ 22:21:04
URL: http://tant.webblogg.se
Postat av: Manon

Tack tantis! Jag känner så också! Jag tror man kanske tänker mer på det när ens egen inte har nån bästis? Han är som sagt inte utanför men det ska tydligen _vara så_ små barn har bästisar! Min leker med alla och är lika glad för det!

2007-01-15 @ 07:42:20
Postat av: Zofy

Det där med att en fyraåring och nioåring är så olika i ålder att det inte går att jämföra....nej kankse inte....men HAR man äldre syskon så jämför man sig, det är min erfarenhet

jag har ju min snart fyraåring som ialla aspekter vill göra som sin stora syster och därmed leka med kompisar i princip varje helg eftersom storsasyster gör det....blir SÅ ledsen när H drar och hon inte får följa med och tjatar om att vi ska ringa hennes dagiskompisar....(vilket vi gör!) hon blir ju här "äldre" än sina jämngamla som är äldst eller inte har syskon och som därmed inte utvecklat samma sociala behov lika tidigt....

det är ju samma sak här . A ser sin storasyster gå på kalas efter kalas. han vill också. det kankse inte är en big deal nu men det kommer ju förmodligen blir mer ju större han blir....och genom att ni bjuder alla kommer han ju (förutom att jag tycker det är en bra princip att bjuda alla) att själv bli bjuden på kalas i det långa loppet....jag tycker ni gör helt rätt!

2007-01-15 @ 08:57:04
URL: http://zofy.blogg.se
Postat av: Indra

Åh vad jag känner igen det där! Precis samma problem har vi haft på min 4-årings dagis. Några föräldrar bjöd samtliga barn på avdelningen, men då vår kille är född i december med allt vad det innebär kände jag att det inte funkade.

Det som är mest frustrerande är att man som föräldrar i en dagisgrupp inte kan fatta konsensusbeslut. Jag försökte lobba för lite olika varianter på hur man kunde bjuda barnen i gruppen så att alla fick gå på kalas vid några tillfällen och ingen skulle riskera att glömmas (t.ex. genom att man bjöd alla som var födda samma år, eller alla som var född samma termin etc.) Noll intresse. Istället blev det "ja, men det kan väl barnen få bestämma själva." Och visst kan de få det, men det finns alltid en risk att något barn glöms bort ändå...

Jag har nästan betsämt mig för att bojkotta alla kalas tills storkillen börjar i skolan för att slippa ta dessa beslut. Varför kan man inte bara fira barnen på dagis? Men, som sagt, det gåt INTE att fatta konsensusbeslut i en föräldragrupp- det är min erfarenhet (trist nog!)

Blää!! Längtar efter att storkillen blir så stor att han kan sköta sina sociala kontakter själv.

2007-01-15 @ 22:49:09
URL: http://indra73@blogg.se
Postat av: Manon

Håller med Indra!!! Längtar också efter att barnen ska kunna sköta sina sociala kontakter själva!!

Tycker egentligen att det räcker med kalas på dagis men nu är inte "kulturen" så i dag, tyvärr!!

2007-01-16 @ 07:50:52
Postat av: Annaa M

Lite sent in i debatten, men jag har ju varit borta. Håller förstås med om att det är gräsligt med kalaseländet. På dagis löste vi det med att det var barnen i ungefär samma åldersgrupp som bjöds på Pojkens respektive Mellans kalas, Äldsta fyllde på sommaren vilket förenklade mycket. Barnen var ju mellan 2 och 7 och det blev lite larvigt om 2-åringarna skulle gå på sjuårskalas för den goda sakens skull.

Konsensusbeslut gäller bara om verkligen alla varit med på noterna. Majoritetsbeslut är omöjligt eftersom en sk föräldragrupp (avskyr ordet!) inte är en förening eller en vald församling. Ingen kan genom beslut tvinga någong annan att ordna kalas efter en viss ordning.

Jag tyckte kalasen blev värre i skolan. Då dök kalas som mobbningsinstrument upp. Alltför ofta med föräldrars goda minne. Tio flickor i en grupp på tolv blev bjudna och sånt. Det fortsatte ända upp på mellanstadiet sen var det som tur var över.

2007-01-17 @ 09:31:54
URL: http://annaamattsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback