Kvällar...
Borde jobba, har en lista för första gången! Nån tyckte att det vore bra och han har rätt. Man kan inte bara jobba efter intuition! Jag måste bli mer strukturerad och redovisa mina prioriteringar.
Istället för att jobba nu har jag lagt in 2 texter av Ebba Grön som berör mig nedan...Jag hade på Ebba Grön i helgen, på hög volym medan jag städade.
Är så oeffektiv om dagen. Dessutom ju mer jag har att göra desto mer maskar jag. Jag gillar deadlines. på ett sätt gillar jag att ha andan i halsen, då väcks kämpar och livslusten. Jag blir uttråkad av monotoni och struktur. Jag flyr!
Hur lär man sig att vara strukturerad och skriva listor och vara nyttig och allt när själen bara vill flyga i väg och bara göra - roliga saker!
Fast ibland undrar jag om jag inte blir jäktad av vissa saker...av andra som jäktar...men jag får inte skylla ifrån mig!
Så här är det: Jag är person som älskar deadlines och kan leva upp MEN jag är ganska, vad ska man säga, jag stressar inte upp mig i onödan, jag får saker och ting gjorda på ett "tyst" sätt. Jag jäktar inte upp mig och börjar springa omkring som en yr höna. Jag jagar inte upp mig över saker.
Oftast i alla fall. Jag kan få psykbryt hemma. När allt sker på samma gång!
Men här...jag låter mig inte jäktas...
Äh, kan inte förklara, för trött för att förklara tror jag...
Jag undrar om det inte hänger på att jag lärt mig att hårt prioritera som 4.barnsmamma och heltidsarbetande. En sorts ro i vissheten om att allt inte kan vara perfekt och man kan bara göra sitt bästa under omständigheterna...
//manon
En tanke. Jag tror att man ofta missar den inre konflikten, när man diskuterar utbränning. Man tittar på en mänskas vardag, hur mycket hon har att göra, och frågar sig om hon kan bli trött av det...?
Om det inte fanns inre konflikter, om vi var robotar som bara behövde bränsle för att kunna fungera, då skulle vi kunna mäta våra liv på det sättet. Nu har jag arbetat ett bra tag, nu måste jag till verkstaden för översyn. Men vi är mänskor. Vi har inre konflikter.
Du skriver ju ofta om din själ, din konstnärssjäl. Den verkar slita i dig och säga att du måste bry dig om den också... Man vill leva flera liv, liv som nästan utesluter varandra. Jag tror det är där tröttheten uppstår. Om vi var helhjärtade, helhjärtade som robotar!, då skulle vi hålla mycket bättre...
Nej, jag försöker inte uppmana till något. Det är bara en fundering. Det finns nog inga lätta lösningar.
Hittade denhär dikten hos loppispoppis som skriver om utbränning (http://loppispoppis.blogspot.com/)
och blev så tagen att jag bara måste ge den vidare...!
My candle burns at both ends
It will not last the night
but ah, my foes, and oh my friends ?
It gives a lovely light
Edna St. Vincent Millay ?A Few Figs from Thistles?, 1920
frågetecknet skall förstås inte vara där!