Kontroll, stress (och till Carulmare - solusfemina)

Jag gick in och kollade min stressnivå hos netdoktor (länk från solusfemina) och fick följande svar:

Normal stressnivå: Du lever i riskzonen till vad som är hälsosamt. Fundera på vad du kan göra för att förhindra att din situation förvärras. Lägg in fler tillfällen i vardagen då du bara ägnar dig åt något lustfyllt, gärna tillsammans med andra.

Jag tror att Carulmare är på rätt spår. Det handlar (för min del i alla fall) inte om att jag gör för mycket och har för mycket arbetsuppgifter hemma eller på jobbet. Det som sliter ut mig är just att min "konstnärssjäl" min kreativitet, min själ inte får plats. Jag gör aldrig det jag vill göra! Att reflektera, tänka, lukta på blommorna, skriva min bok och spåna...det finns inte tid och plats! Inte för MIG. Och eftersom det är så så blir jag egoistisk att jag tar för mig så fort det lilla bjuds.

Denna vecka som gått har jag testat att lägga mig i tid. Jag somnade vid 21.30, gått upp kring 5 om morgnarna. Jag har orkat mera för jag har inte varit så - trött - fysiskt men själsligen - GUD VAD TRIST! INGET utrymme för mig ALLS! Bara jobba och ta hand om hem och barn. Inte en droppe av min kreativa sida har jag fått utlopp för. Eller desperata försök att skriva här och på nån diskussionssida typ...För att min själ orkar inte hålla kvar koncentrationen på mitt arbete för mitt arbete är egentligen inte vad som faller sig natyrligt för mig. Jag brinner inte för det. Dåligt av mig, Jag vet. Jag ska styra upp det men koncentrationen är urkass nu. Och den är urkass för jag gör ytterst sällan vad JAG vill!

Ständigt avbruten som jag blir både på jobb och hemma blir jag alltmer - vresig och klarar allt mindre att bete migt som en människa. Jag fräser och suckar och istället för att förbättra den berömda kvinnliga simultanförmågan utvecklar jag en allt allvarligare allergi mot att bli avbruten. Jag klarar det allt mindre.

Jag måste utveckla större självkontroll och kontrollera min vresighet. Jag tycker ju om min familj och jag vill verkligen inte att barnen ska minnas en ständigt vresig mamma.

Men, som sagt Carulmare - du har rätt i din analys. Det är min kreativa själ som inte får plats. Skulle kalra mycket mera om den fick plats...jag har inte kontroll över mitt livs upplägg.

Kan tillägga att jag trots jag sovit bra under veckan var så slu så slut på fredagkvällen. Och nu på lördagen har jag inte lust att göra nånting....och ni anar inte hur ofta jag blivit avbruten medan jag skrivit detta....

//manon

Kommentarer
Postat av: Ullis

Jag tycker också det är väldigt viktigt att få plats för det som du kallar för konstnärssjäl. Det är vad jag kallar för biten som är mig själv. Det är då jag tillåter mig att få vara den jag är fullt ut, utan att behöva tänka på något annat än det jag vill/behöver. Det är då jag laddar mina batterier! =)
Egoistiskt? Ja, kanske det, men i sådana fall behövs denna egoism för att upphäva att det blir obalans. Livet handlar för min del väldigt mycket om andras behov.
Vad känner du att du skulle vilja göra för att ta hand om din konstnärssjäl om du hade tid, pengar, möjlighet och barnvakt?

2007-02-10 @ 15:20:41
Postat av: Manon

Tid att skriva.Men jobb och familj tar tiden (som för alla). Att skriva på riktigt tar tid och kräver eftertanke. Det är nåt som behöver sluka tid. Det är inte dyrt. Hade jag chansen att bli författare och leva på det skulle jag sluta mitt dagjobb direkt.

Men det är ju inte så lätt när man har jobb och familj att få tid för sig själv! Visst, har jag tid öfr mig själv, jag springer 4 ggr i veckan men det är oftast kring 5 på morgonen då alla sover och eftersom jag INTE gillar motion utan gör detta bara för att orka med vardagen så har jag svårt att räkna det som egentid. Jag har även lite svårt för att räkna jobbet som "egentid" som många gör för det ger mig inget själsligen. Jag har inte fallenhet för det men kan det och det är helt mot min natur egentligen men jag trivs ändå där med de jag jobbar med! Och det är ett bra jobb, det är det! Men själsligen - nääää....glr det jag måste bara! Ha jobb som alla andra alltså.

Visst själ jag tid som att sitta här och där och skriva...

Men sammanhängande tid att skriva...att inte behöva tänka 2 steg fram jämt för att få livet att gå i hop...

Om jag hade pengar så jag kunde skriva på heltid skulle jag ha barnen på dagis 9-15 för det mesta och ibland mer om jag var riktigt i tagen. Då skulle jag känna att jag hann med mig själv även om jag tvangs upp i ottan för att motionera! Men det är en utopi:).

2007-02-10 @ 15:36:10
Postat av: carulmare

Jag läser - och vågar knappt säga ett ord...

Om jag gissade rätt, beror det på att jag själv har kämpat med samma kluvenhet, fram till de senaste åren. Jag känner igen dina tankegångar: Varför är jag så egoistisk? Alla andra klarar ju av det...? Men jag tror inte längre att det har med egoism att göra. Till sist hade jag inget val längre, jag blev sjuk och tvungen att lära mig att fungera på ett annat sätt. Det är inte egoism att lyssna på sig själv. Alla andra finns egentligen inte, det är en abstraktion...

Men inte behöver det ju gå som för mig. Tänk inte på det sättet, för då börjar jag känna mig så ansvarig... :)

Postat av: Ulrica

Sluta skriv och börja fota istället!!! =)
Fota bara nåt, eller måla nåt och lägg in på din blogg. Hörde jag;"när ska jag hinna det då?" =)
Det tar lika lång tid som att skriva ett stort stycke, men din kreativitet får komma fram mer och du får dessutom en kreativare sida. Två flugor i en smäll!
Lycka till!
Själv har jag fotat semlor i helgen...
Ulrica i Piteå

2007-02-10 @ 19:21:27
Postat av: Inga M

Jag känner igen det. Hade det så under många år då barnen växte upp. Jag ville ju egentligen studera mer och det gjorde jag sen med råge när de väl gav sig iväg hemifrån. Nu är det behovet mättat och jag skriver hellre och är kreativ på mitt jobb.

Det svåraste under jäktigaste barnaåren var att inte ens få tänka färdigt. Inte ens det, för det var alltid någon som avbröt och så glömde jag hur tankebanorna gått när jag fick vara i fred igen.

Men risken är att det inte hjälper att försöka vara mindre irriterad och snäsig. Barn känner ändå av hur man är under ytan och kanske är den irritationen svårare att hantera än den som kommer i dagen.

Du får göra talböcker /dikter när Du springer, jag vet ingen annan rå.

2007-02-10 @ 23:40:11
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

Fler som känner igen sig alltså! jag läser och lyssnar.

Det känns trösterikt att man kan ta igen det sedan...det kanske är så att det är bättre att ha en lite vesig och oberäknelig mamma än nån som döljer...

2007-02-11 @ 02:25:35
Postat av: Nina på Johangården

Å, vad jag känner igen allt det du skrivit. Precis så var det och är i mångt och mycket fortfarande. Du kunde inte beskrivit det bättre.

Men...

jag tycker inte att du ska ha mer självkontroll. Jag tror att alla vi som är lite av konstnärssjälar tvingas ha för mycket självkontroll och ägna oss för mycket åt allt vad andra vill och kräver. Vi måste få en stund för oss själva lite då och då, ibland tätt efter varandra och ibland med längre tid emellan. Annars går vi under.

Det värsta är när omgivningen förnekar oss våra stunder av kreativitet. När vi anses vara lite lätt löjliga med våra "konstnärssaker". Det är inte alls löjligt. Det är de som säger så som är löjliga. De har inte fattat vår glädje med dessa aktiviteter.

Detta att ständigt bli avbruten är också stressframkallande. Du får liksom starta om och om och om igen hur många gånger som helst. Det tar också på krafterna. Liksom det att gå och längta till att "få tid" att låta din konstnärssjäl få komma ut och lufta sig.

Mycket bra skrivet om hur det är.

2007-02-11 @ 08:52:24
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Nina på Johangården

Och gissa hur många gånger jag blivit avbruten medan jag skrev svaret till dig. Suck!

Och jag har inga småbarn...

2007-02-11 @ 08:54:00
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Nina på Johangården

Jag har lånat citat ur din text till min blogg, hoppas att det inte gör något. Naturligtvis har jag angett dig som författare av orden.

2007-02-11 @ 09:28:38
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Ullis

Jag skulle jättegärna vilja ha det så som du beskriver. Få bara vara utan att bli störd. Just att ständigt bli störd hela tiden i allt man gör och i allt tänker är oerhört frustrerande. Ja, även om man älskar sin familj över allt annat. Min familj kontra mina ensamhetsbehov är inte varandras motsatser, även om det ser ut så! =)
Tack för ditt svar även om det nu är hypotetiskt. :) Jag tycker det kan vara skönt att få tala om sina drömmar ibland och bryr mig inte så mycket om de kan realiseras. Att bara få tala om dem gör att de blir verkliga och till slut kanske de realiseras...? Vem vet något om framtiden? Livet är föränderligt och det innebär att våra barns behov förändras allt eftersom de växer...
Huvudsaken att man inte lägger lock på sin innersta önskan helt och hållet. Tycker jag!
Om jag hade tid, barnvakt och möjlighet (och pengar) skulle jag vilja köpa häst. Vansinnigt i dagsläget på alla fronter, men drömmen tåls att drömmas om! =)

2007-02-11 @ 14:42:32
Postat av: Manon

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer! Dte är nog så att man inte ska jämföra sig. Som sagt, om man hade tid för att göra det man så gärna vill..."konstnärssjälen". Tänk att det finns fler som inte passar in i gängse normer...

2007-02-12 @ 07:08:34
Postat av: Ullis

Vet du vad jag tror, Manon? Att väldigt, väldigt många passar in i denna bild också. En del kan prata om det dvs acceptera att det finns en längtan att ta hand om. Sedan finns det de som förnekar att det finns en längtan efter något annat än att framstå som perfekt.
Att jag skriver om detta att sträva efter perfektion, är att många småbarnsföräldrar jobbar hårt på att vara och att se ut som om de är de perfekta föräldrarna i _alla_ avseenden.
En perfekt förälder är ju den som inte själv har en önskan eller längtan inom sig som _inte_ handlar om barnen.
Eftersom jag inte tror att den perfekta föräldern finns, så tror jag istället det handlar om att en del måste förneka sina innersta känslor. En förnekan som handlar om att det finns känslor som man inte vågar ta till sig och acceptera.
Jag älskar inte mina barn mindre bara för att jag vill ha en alldeles _egen_ tid för mig själv.

2007-02-12 @ 11:29:44
Postat av: Nina på Johangården

Hur vet man vad en perfekt förälder är då?

Måste det inte vara olika kvalifikationer för olika barn?

Och vad är perfekt? Vem kan säga att någon inte är perfekt? För vem känner alla delar av den utdömda personen?

Mja, lite funderingar jag fick in i mitt huvve... Eller om det var konstnärssjälen som talade :-)

2007-02-12 @ 13:42:56
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Ullis

Nina: Simpelt, det finns ingen människa som är perfekt. I den mänskliga naturen finns rädsla, det är inte perfektion. Vi styrs av denna rädsla, vi lever ut denna rädsla och vi konstruerar våra liv i rädsla. Att leva med rädsla är inte att leva i fulländning, alltså avsaknad av perfektion.
Å vilken tur sedan att ingen är perfekt då. Då slipper man den skulden, om det verkligen finns någon som _på riktigt_ tror på mänsklig fulländning och perfektion.

Sedan en annan sak; självklart är du fri att tänka på perfektion som om det är en verklig sak och inte en illusion. Ovan skrivet är mina tankar och mitt sätt att betrakta världen. Om det inte stämmer för dig så förkasta det jag säger. Det är ok! :)
Jag tvingar ingen att anamma mina principer och mitt "tänk". Vad jag gör är att säga vad jag tycker. :)

2007-02-12 @ 14:11:04
Postat av: Nina på Johangården

Hörrö Ullis... inte bli putt nu. Det var inte speciellt ägnat till dig.

Kom bara som mamma att fundera på denna fråga igen. Helt allmänt bara.

2007-02-12 @ 19:13:32
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Visionary soul

Jag får en känsla av "nära att gå in i väggen" av det du skriver... Jag tror inte på "mer självkontroll", precis som Nina skriver, utan på att prioritera bort något av det som bara TAR energi. Lätt att säga, svårare att göra... men vad är alternativet, till slut? Att gå in i väggen är ingen bra lösning, för det tar så oerhört mycket tid att komma tillbaka...

Jag tror att du behöver en paus från något av det som bara kräver din energi. Jobbet, t ex.

2007-02-12 @ 22:58:34
URL: http://visionarysoul.blogspot.com
Postat av: flasknosen

Det mesta som kan sägas är egentligen redan sagt. Jag tror inte heller att man kan vara perfekt, vilket jag ser som ganska befriande. Man kan bara göra sitt allra bästa och nå rätt långt med det.

Att visa sin vresighet tror jag som Inga, är bättre än att försöka dölja den.
Ärligt talat undrar jag om det verkligen är bra med mer självkontroll. Tar det inte än mer energi att hålla inne med känslorna? Skulle i alla fall fem minuter av skrivande om dagen vara bra, eller skulle det bara reta skrivklådan? Jag bara tänker lite och tycker du att jag svamlar är det ju bara att radera min kommentar. :)
Jag hoppas att du hittar en för dig bra väg att hitta verklig egen tid. Att ha tid för sin egen själ är inte egoistiskt, snarare tvärtom. Fylla på sina batterier gynnar ju i hög grad även barnen.

2007-02-13 @ 12:04:48
URL: http://flasknosen.blogg.se
Postat av: Christina

I grunden handlar allt om balans. Balans mellan vad vi vill göra och vad vi anser oss måste göra. Balans mellan eget och det vi gör för andra. Balans mellan bra och mindre bra. Balans mellan aktivitet och vila. Balans mellan att prestera och bara vara. Vi behöver alla delarna men balansen är den svåraste att finna.

2007-02-18 @ 10:53:55
URL: http://solusfemina.squarespace.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback