Tankar i kaos 2

Passar på här, nu ville de se Pippi och det gör de. Med enstaka tramserier. Nu har jag just tvingat dem att torka våra soffor pga tramserier med plommon. Och det gjorde de! En försökte komma undan med att säga att det inte var han utan den andre, men nog hörde jag hur båda fnissadë så jag tycker att båda var med på leken. Så nu har de städat upp efter sig! Och skuld i detta har jag med för jag ville inte se urartandet för jag ville vara i fred. Nåja, allt är frid och fröjd nu. De har torkat upp och städat efter sig och ser på Pippi medan de ramlar nerför sofforna. De kan inet ens sitta stilla och se på film! De är rörliga...de har inga koncentrationsproblem för leker de nåt så kan de vara väldigt koncentrerade, kan leka med lera och rita. Men de är rörliga!

Jag tänkte säga nåt om trots och envishet. Om bråk mellan barn och föräldrar. Jag tror att detta med vad man bråkar om, vilket område man bråkar med barnen, det handlar om att man är olika personer ofta, barnet föräldern. Saker man själv vill ska funka, prioriterar inte barnet, eller tvärtom, och då blir det konflikter. Så man får lära sig att samsas med.

Jag menar, man bråkar ju bara om det som känns viktigt för en. Nu tänker jag bara på "oförklarlig" trots man får som förälder som egentligen är protester och barnet har nåt att säga. Att gegga med plommon är inte acceptabelt, det hör inte till "olika personligheter".

//manon


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback