Stresshantering
I går jobbade jag och det kändes bra. Jag tog det lugnt. Jag tänkte att eftersom jag just nu är hemskt irritabel och otrevlig och lätt låter mig stressas (ungarna rycker i mig denna stund jag stjäl till mig) så måste jag hushålla med kraften.
Jobbet är stället jag kan påverka mest med det där att bli avbruten för numera blir jag som en drake då jag blir avbruten. Vilket jag naturligtvis mest visar hemma. Jag låter mig stressas för mycket. Så jag tar det jag behöver göra i lugn takt där. Försöker göra ändringar. Står emot vissa krav jag känner pådyvlas mig. Att göra ett bra jobb innebär inte att jag har totalansvar för försvunna nycklar, toapapper över till bokslutsdispositioner på studs då det händer när jag behöver koncentrera mig på bokslutet. Problemet är att vi bara är två som sköter ruljangsen så det får inte bli att kollegan (som är väldigt uppoffrande) får ta allt. Jag måste dra tydliga gränser. Dela upp ansvarsbördan. Delar jag upp den och får specifikt ansvar för vissa saker anser jag att både kollegan och jag får bättre kontroll och översikt av våra respektiva tider. Jag måste prata med kollegan och vara tydlig med detta. Jag tror detta kommer minimera stressen för oss och minimera avbrytandet i jobbet så man får bättre koncentration.
Hemma kan jag inte göra nåt åt avbrytandet för barnen är för små. Men jag försöker att ta saker i min takt och inte reta upp mig på röran. '
Jag vill att mina älskade barn ska ha en trevlig och tålmodig mamma och känner sig älskade. Arbetstiden gör jag inget åt, det är inget problem. Min farmor arbetade heltid och jag gick på dagis och ärligt - mina minnen av henne är som vore hon hemmafru för den tiden hon hade efter jobbet ägnade hon helt åt mig. Jag minns som om jag jämt var med henne och undantagsvis på dagis.
Nu rycker de i mig alldeles för mycket så jag hinner inte svara på era kloka kommentarer! Hälsar er två nya välkomna snabbt! Och jag ska hälsa på allas era bloggar med! Nu rycker småttingarna i mig och detta är allra allra sista lovdagen. I morgon är det dagis. Och jag längtar redan till höstlovet!!!
//manon
Jobbet är stället jag kan påverka mest med det där att bli avbruten för numera blir jag som en drake då jag blir avbruten. Vilket jag naturligtvis mest visar hemma. Jag låter mig stressas för mycket. Så jag tar det jag behöver göra i lugn takt där. Försöker göra ändringar. Står emot vissa krav jag känner pådyvlas mig. Att göra ett bra jobb innebär inte att jag har totalansvar för försvunna nycklar, toapapper över till bokslutsdispositioner på studs då det händer när jag behöver koncentrera mig på bokslutet. Problemet är att vi bara är två som sköter ruljangsen så det får inte bli att kollegan (som är väldigt uppoffrande) får ta allt. Jag måste dra tydliga gränser. Dela upp ansvarsbördan. Delar jag upp den och får specifikt ansvar för vissa saker anser jag att både kollegan och jag får bättre kontroll och översikt av våra respektiva tider. Jag måste prata med kollegan och vara tydlig med detta. Jag tror detta kommer minimera stressen för oss och minimera avbrytandet i jobbet så man får bättre koncentration.
Hemma kan jag inte göra nåt åt avbrytandet för barnen är för små. Men jag försöker att ta saker i min takt och inte reta upp mig på röran. '
Jag vill att mina älskade barn ska ha en trevlig och tålmodig mamma och känner sig älskade. Arbetstiden gör jag inget åt, det är inget problem. Min farmor arbetade heltid och jag gick på dagis och ärligt - mina minnen av henne är som vore hon hemmafru för den tiden hon hade efter jobbet ägnade hon helt åt mig. Jag minns som om jag jämt var med henne och undantagsvis på dagis.
Nu rycker de i mig alldeles för mycket så jag hinner inte svara på era kloka kommentarer! Hälsar er två nya välkomna snabbt! Och jag ska hälsa på allas era bloggar med! Nu rycker småttingarna i mig och detta är allra allra sista lovdagen. I morgon är det dagis. Och jag längtar redan till höstlovet!!!
//manon
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Mitt stora problem i jobbet är att jag är så himla bra på att avbryta mig själv när jag jobbar. Nu t ex när jag bara har ett par timmar kvar innan absolut deadline så sätter jag mig och läser lite bloggar, kollar mitt sorgliga bankkonto och ögnar lite på kvällstidningarna. Hemmet är alldeles tyst, Pojken är och badar, en flicka är långt borta, en annan har jag inte riktigt koll på för stunden och katten ligger och sover i soffan...t o m cdspelaren har stängt av sig själv.
Postat av: manon
Annaa! Det där känns också igen...Ibland är det bara så svårt...
Trackback