Tiden - vår tids statussymbol
I dag, i dagens pressade samhälle med utbrända och arbetslöshet, så är väl det naturligt att just makten att själv disponera tiden som premieras. De som kan det har status. Att det även förr fanns att man tex hämtade från dagis tidigare men att det i dag även är lite status över det. Alltså inte över barnen eller tidig hämtning egentligen, utan just ATT man kan - TIDEN. ATt man kan inrätta sitt liv så att det mesta balanserar, familj, jobb, sällskapsliv etc genom att kunna påverka tidsdisponeringen. Viktigare än vad man får i plånboken?
Jag tyckte att det här var riktigt intressant! Nyfiken på tankar kring detta också....
//manon
Så tror jag också att det är.
Det finns ju många myter kring tid. En viktig anledning till att människor "förr" hade mer tid var inte att de jobbade mindre eller hade mer lättskötta hem utan att de helt enkelt ägnade sina barn betydligt mindre uppmärksamhet. Det fanns en barnvärld där man klarade sig själv i mycket hög utsträckning, man levde mycket utomhus och lite större barn tog hand om små barn, och en vuxenvärld. "Förr" sträcker sig kanske i det här fallet in till någon gång på 70-talet.
Man ska ha tid OCH pengar. Att bara ha tid, typ arbetslöshet är ingen status. Att bara ha pengar och slita ut sig på kuppen är inte status heller. Vi konsumerar som aldrig förr så jag tror inte att tiden ersätter pengarna. Vi vill helt enkelt ha både ock.
Ja, det där är intressant. Vår föräldrageneration säger att det "gicks å bra att barnen började på dagis vid 6 mån ålder etc etc" men deras barn, vi, vi gör allt för att få så mycket tid som möjligt med barnen.
Individualismen har vi lärt oss, att tänka på vårt välbefinnande i första hand och det viltigaste är att man gör det man tycker är roligt!
Inte det där bita ihop och gilla läget som tidigare generationer?
Ja och det är inte bara tiden Det är sant. Man ska ha tillräckligt med pengar föratt kunna njuta av tiden också.
Har vi inte lärt oss perfektion på nåt sätt? Talet om att "inga barn före 25" "satsa på dis själv" "ta bara ett yrke du gillar" etc etc. Det är mycket krav också bakom de ortden för alla kan inte inordna sitt liv så...men det fick "vi" aldrig höra....bara en utopi som "de" föräldrarna ville att det skulle vara...?
Men kan ju köpa sig tid genoma tt tex ha städhjälp, leja hatverkare osv. Då kan det kanske vara status att kunna frigöra tid. Vanliga hämta tidigt på dagis känns dock inte som någon statusgrej, tycker jag.
Ja just det Carina! Det ja!
Med tidig hämtning menar jag attd etär inbakat i det där att man lyckas pussla i hop sitt liv med "familj/jobb/sällskapsliv". En kit liksom...Inte grejen i sig alltså...
Jag tycker det fortfarande är så, att det gärna ska skyltas hur bra ens ekonomi är genom det man kan se. I alla fall här där jag bor. Här har man två bilar och vi som inte har det blir betraktade som något speciellt.
Här där jag bor har alla båt och det är verkligen konstigt att bo här utan att äga en stor båt. Eller ha ett segelintresse.
Att hämta sina barn sent på dagarna är inget ovanligt alls, för båda föräldrarna har sina karriärer att tänka på. På dagiset här har man kunnat se att trenden vänt de senaste åren. Numera hamnar väldigt många ettåringar på dagis i jämförelse med bara några år sedan.
Nej, pengarna ÄR superviktiga här. Det är viktigt att renovera om sitt hus i sköna hem stil, ha tre semestrar per år och ha råd att ha två bilar och en båt.
Och tid, ja, det verkar absolut ingen ha. =)
Tid har man ju. Jag menar alla har vi 24 timmar per dygn. Men det finns ju så mycket man vill göra de där 24 timmarna. Man vill inte välja bort något och "unna sig-mentaliteten" är ju väldigt utbredd. Man ska njuta och göra kul saker hela tiden. För så var ju trots allt arbetarmentaliteten större. Man gick upp tidigt även om man inte jobbade eller om man var hemmafru. Man lagade både lunch och middag. Nu "hinner" man inte laga mat utan köper halvfabrikat eller take away. Men handen på hjärtat, visst skulle man hinna om man ville? Av tittarsiffror att döma hinner många i alla fall titta på IDOL o dyl så det är väl snarare en prioriterings fråga. Och vi hinner ju blogga ;-) vilket inte direkt räknas in i dagens plikter...
Men jag är trots allt för livs njutning. Jag tror inte att dåtidens slit och släp var idealet. Jag tror att man måste känna efter vad man trivs med och sträva efter att följa den linjen och livsstilen och prioritera bort sånt som inte är viktigt i just ditt liv. Då kommer man nog att känna att tiden räcker till.
Tack för din kommentar på JAM förresten :-)
Ullis, det är säkert olika var man bor också? Den jag pratade med drog in gucciklänningar med + jeep + hämta tidigt liksom...men där är det lite andra familjeförhållanden dvs inte lika vanligt då att båda har karriär? Vad vet jag...
Men, ja, det kan se olika ut på olika ställen antar jag.
Statusen kan variera. Känner också ett ställe där utlandssemestrar är viktiga...och bor man på ställen vid vatten antar jag att ust båt blir viktigt...
Lisa - mmm, just den där konflikten! Det finsn en skiljelinje nånstans. Märker ibland att jag och min man tillhör olika generationer men jag lovar, han vill njuta av livet också men har högre arbetsmoral. Han brukar klaga på 70-talisters atbetsmoral ibland:). Just att "njuta" är så centralt för oss...lite hugget förlklarat.
Prioriteringar. Precis som du skrev om i din blogg om professorn och glaset? Den passar bra!
tja, du verkar vara en cool bloggare, ska vi länka till varandra ,svara i min blogg :)
ok va trevligt, då gör jag så att jag lägger dig i min länkflik och hoppas att du gör det samma :D ... ha en fin dag :)