manon

På uppmaning skriver jag lite mer om skeendena i Budapest. Jag vet också att det finns några stycken med ungersk anknytning som läser här.

(jag ska även gå förbi bloggar närmsta tuden men jag har varit på ungerska sidor sista tiden)

Jag läste en ordväxling mellan 2 personer. En av dem har precis tackat ja till ett jobb utomlands och kommer sticka från landet nästa månad och var väldigt glad över att få slippa Ungern. Den andra tyckte att han var feg och allt som inte stannar och gör det bästa av situationen.

Det där har varit centralt i mitt liv. Varför stannar en del och andra sticker? Vad är det som gör att det blir nog för en del? Jag är en av dem som stack, men det var till följd av vuxnas beslut, som barn. Varför mina föräldrar stack, ja...slippa kommunismen, ha chans till ett demokratiskt liv. sedan blev det ju så annorlunda. Premisserna för det största beslutet i mitt liv ändrades. Jag kan skatta mig lycklig över att vara här för jag skulle antagligen inte haft det så bra iom att mina föräldrar hoppade av och det gjorde att jag inte skulle få gå på gymnasiet ens. Kanske skulle jag läst in det som vuxen efter 1989/1990? Kämpat på? Bott hos min farmor pga bostadsbristen? Jag vet inte. Ingen aning och jag kommer aldrig få veta det. Vet bara att jag har en drivkraft vilket gör det svårt för mig att tro att jag skulle ha förblivit toalettvakt på nåt sätt om jag fick chansen att ändra det....

Jag har följt demonstrationerna via bilder på nätet på en ungersk sida som uppdaterar kontinuerligt. Det känns bara så surrealistiskt att se alla dessa för mig välbekanta gator och hus som jag vet hur de ser ut, hur spårvagnslinjen går, vilka bussar som kör förbi och allt, fulla med kravallpoliser och demonstranter, upplopp och kravaller på så välkända gator och så långt bort! Min födelsestad. Mitt ursprung. En stad jag romantiserar och som symboliserar barndomens trygghet för mig. Där fick jag kärlek.

Det finns stöd för demonstrationerna ute i landet med men diskussionerna om vad som är bäst demokratiskt är inte klara än och lär ju inte bli det hur det än går? En del folkvalda ur andra partier säger sig, för demokratins skull, stödja premiärministern. Andra vill inte ha honom kvar. Det är ganska 50/50. han är trots allt folkvald. En vecka har nu protesterna pågått med en våldsam kulmen tisdags natt. Få se vad som händer. Så det är inte klart. DN skriver om detta idag. Cynismen är stor i Ungern och demokratin ny. Det är inte klart än hur det ska sluta. Premiärministern vill inte avgå. En del verkar sova utomhus nu under protesterna, spontana soppkök växer upp, tält. Högerextrema som lägger sig med diverse tal men de tror jag inte kommer göra varken till eller från i längden.

Så, det händer inte så mycket nu, eller inget är klart än. Det är en tuff uppgift. Övergången från planekonomi till kapitalism, det var de gamla kommunisterna som kunde roffa åt sig mest och tjäna på den. De som visste och redan hade makten och insynen och affärssinnet. Resten lämnades åt sitt öde.

Cynismen är jättestor. Men (som nån skrev) ungrare är målmedvetna och krismedvetna. De har varit med om en hel del under historiens lopp. Krassa är de med. Så, min personliga analys är att detta kommer att lösa sig på hyfsat sätt för att alla vet att Ungern behöver pengar och ingen vill ha diktatur och Ungern vill fortsatt vara en del av EU. Ungrare är bra på att anpassa sig. De gör inte jättedumheter även om känslorna kan svalla. Uttalandet var "bara" för mycket eftersom alla kämpar så ändå. Det kan komma gott ur detta.

Jag tänker mycket på detta. Mitt ursprung har för mig aktualiserats. Konstigt på nåt sätt...Jag är tex faktiskt på lagligt sätt tom dubbel medborgare. Jag gillar att ha flera ankdammar. Att jag känner för Ungern och inte vill avstå betyder inte att jag är mindre integrerad här. Tvärtom. Det är utvecklande. Jag tycker om det, att vara del i olika sätt att leva. Perspektiv. Det finns så många alternativa levnadssätt. Det ena utesluter inte det andra. Att det gör det tror jag mest de tror som aldrig har fått pröva på nåt nytt? Jag är jag är jag och jag tar upp det som jag tycker om. Jag är jag, inte nån prebestämd viljelös kulturell varelse. Kulturen är inte statisk utan levande och föränderlig, Det är VI alla som är det. Vi som lever närmast ihop som bestämmer spelreglerna. Det är därför jag oftast fintar frågvisa, de vars första fråga är ursprunget, de som vill nischa in en. Antingen säger jag glatt oförstående sista staden jag bott i eller så drar jag ramsan med de 4 länders blod jag har i mina ådror. Allt för att jag inte ska nischas och för att mitt JAG ska synas. Inte nåt ursprung DE tror är viktigt för mig.

En gång var det nån viktigpetter som hörde att jag hade tyskt namn och dömde att tillhöra den tyska minoriteten i Ungern. Bara för att han var "påläst" och "kunnig". Jag kunde inte få honom att fatta att jag trots tyskt namn var ungrare men med blandad bakgrund som bara är så vanlig i centraleuropa. Bah och blä. Tänk att man kan döma nåt på så lite....

***************************

Uppdatering!

Fantastiskt! Jag har vågat ge mig in i en diskussion kring detta på en blogg. Frågan är att om det inte finns ett alternativ till en korrupt lögnaktig statschef, om landet bara får en annan likadan och/eller kanske tom faller i sär pga lagar inte kommer att följas etc etc - ska man då byta statschef eller inte? Ja vad säger man...Skulle man det i Sverige? Vad gör man???? Någon som har svar här? Skulle man avsätta en sådan i Sverige? Vad gör man? Jag tyckte att demokratiska metoder övertskuggar ilskan över lögnen. Alltså att man måste se främst till att allt går demokratiskt till speciellt som att demokratin är så ny. Ideér om någon är intresserad?

(få se om jag får på nöten på den bloggen, människor där kan vara väldigt starka i sina åsikter:))

//manon