manon

Satt och åt lunch i dag. Stora Syster på snart 9 tar upp ämnet pappafrön och undrar om pappa alls har några. Jodå. Några stycken men sannolikheten är en på 100 år att det kan bli ett litet barn av det.

Då säger mellanbror A (4 år) att det var ju därför vi lånade pappafrön till honom och M och S (2,5 år).
Nu har jag bevis. Han har lyssnat och förstått. Undrar om han ännu förstår vidden av det hela? Men han vet. Han vet!!! Nu är jag säker på det!

Han verkar ta det helt naturligt. Jag är glad! Det var syftet med det hela. Att vetskapen ska vara odramatisk och naturlig! Jag har smygläst på adoptionssidor. Det var så jag fick idén om att tala om det redan vid skötbordet. Att det är bäst att alltid ha vetat. Jag tänkte - nåt är lika här...det måste komma naturligt...Vi har inte adopterat, vi fick ju barn via donatorinsemination. Det är inget man talar om på nåt sätt, inte lika lätt som om adoption trots att det är ju lika dramatiskt/odramatiskt. Undrar varför...Vi som valt att bli föräldrar på detta sätt vi kan inte känna igen varandra på stan. Sättet att berätta för barnen om deras ursprung har jag alltså snott från adoptivföräldrar i brist på annat.

Malin - om du läser detta vill jag att du ska veta att jag är glad över länken du gav. Jag har gått in där.

//manon