manon

Ja, det måste väl vara det för det uppstod iom första amningsperioden:).

Drömmer också om att sova. Jag förstår att det finns viktigare och f.a riktiga sjukdomar än detta.

Men usch, inte beundra. Det är massor som jobbar och har barn och en del är tom ensamstående.

Quid Vis beundrar nog inte den faktiska verkligheten för dig, Manon, dvs att du orkar jobba fast du har 4 barn. Läget för dig att du knappast har några val i den frågan.
Jag tror beundran kan ligga i din starka vilja istället. Alla som har barn, eller haft småbarn känner igen sig i det du skriver. Det är nog ytterst få småbarn som sover som en klocka genom nätterna och som ger sina föräldrar precis den sömntid de behöver jämt. Klart jag också tycker det finns beundran i luften när det handlar om sådana saker som skrivs ovan. _Alla_ föräldrar är värda den beundran. Småbarnstiden är inte bara underbar, den är hård också. På många vis.

Däremot gillar jag inte att man tonar ner dina sömnproblem på vårdcentralen. De anses milda nu, men om problem togs itu medan de var av modell mindre så skulle samhället slippa dyra rehabpengar då människan går in i väggen. Får du inte ordning på ditt "soveri" så är det där du hamnar. Du ser redan stora effekter av ditt problem. Du skriver att vissa saker får onormalt stora proportioner. Det börjar så.
Sjukdomar ska inte jämföras och _kan_ inte_ jämföras rakt av. Det är ju lika dumt som att börja jämföra äpplen och päron som om det vore samma sak. Varje sjukdom och problem medför sin konsekvens.

Håller med, Ullis. Man kan inte ha någon egen tveksamhet om att ens problem är värda att tas på allvar, när man går till vårdcentralen. Ja, så är det säkert i Sverige också...

Dessutom är sömnen så viktig! Utan sömn kan man inte tänka koncentrerat. Långvariga sömnproblem leder till hallucinationer. Visste du att sömnberövande används som tortyr...?

Aha, OK Ullis!

Nu har i alla fall läkaren ringt och jag får tid nästa vecka. Han verkar i alla fall vilja prata med mig. Sköterskan var tuffare. Nån sorts dörrvakt:).

Få se vad han säger. Jag kanske kan få tipsom lite förhållningssätt. Han sa att om man vet att man ska upp tidigt så kan man vakna i förväg (jodå går upp kl 5). Han sa att sådana problem är vanliga...att han inte kan göra så mycket men i alla fall prata med mig och göra en bedömning.

Vad bra att du fick en tid. =)
Jag tycker du är så klok att du redan innan du sökt läkare börjar fundera på hur du ska lösa dina sömnproblem själv. Det tycker jag är både driftigt och tyder på viljekraft.
När du har gjort allt DU kan för att förändra dina sovvanor då tycker jag att sjukvården ska hjälpa till. Det som står till buds (sömnmedel för korttidsbruk)uppskattas inte av läkare och det förstår jag! I orätta händer och hos en oklok figur kan det leda till värre scenarior än det var från början.
Så visst, kan man förstå bakgrunden till deras oro. Men någonstans måste man inse orimligheten i att man ska behöva springa 7 dagar i veckan för att bli tillräckligt trött för att kunna sova.
Har du identifierat vad det är som får dig att vakna? Ligger du och funderar mycket då du vaknat till?

Men usch, vad mycket beröm jag får! Förtjänar det inte alls...Men det är sant. Jag kan själv bli trött på mig så mycket jag kan klaga MEN jag gör faktiskt alltid nåt åt det om det går.

Jag vet inte vad som får mig att vakna. Det är olika. Ibland är det en dröm, jag hör väckarklockan (har mobilen som det) så realistiskt i drömmen så jag tror det är sant och vaknar. Ibland nåt barn som stökar, makens snarkningar, jag själv, bara ändå.

Jag börjar fundera på om jag nu reagerar som ett barn. Alltså, att jag har så lite jag gör som jag verkligen tycker om så jag kanske vaknar för att få vara lite ifred vaken? Sedan blir det stress iom att jag orkar prestera mindre på jobbet = mer dåligt samvete. Tänker på huset som gror igen...

Den egentiden jag har är den jag stjäl till mig för att skriva.

Klart du förtjänar beröm! Fy på sig att säga så! =)
Nä, men jag tycker allvarligt att alla människor som själva försöker ta tag i en svår situation är värda en eloge. _Självklart_ även du.
Du reagerar nog inte alls som ett barn. Jag tycker du reagerar vuxet. Du kan ju formulera vad du behöver och du säger mer egentid. Då är det så och det innebär att det ÄR viktigt för dig. Jätteviktigt. Din hjärna och din kropp ser till att du inte kommer undan förren du åtgärdat det du behöver. Det tycker jag är finurligt. Svårt bara för dig att fixa det just nu, med tanke på att detta nuet ger dig ytterst få tillfällen till lite egentid.
Jag kommer starkt ihåg den tiden i mina barns småbarnsår som en frustrerande tid för just min egentid. Så jag förstår om du känner att du sitter i en rävsax, för det är lite av där du är.
Bra dock att du kan få ihop lite skrivtid. Det är uppenbarligen en livsviktig kanal för dig.

När min yngsta hade kolik i 8 månader ställde jag en ledande fråga till en läkarkompis. Frågade om det räknades om man la ihop 48 10-min pass och om det då kunde räknas som kvalitets-sömn. Det kunde det inte. Jag VET hur HEMSKT JÄVLA JOBBIGT det är att inte sova "helt" (förlåt att jag svor i din blogg ...) och hur helt hopplöst det är att få hjälp. För mig funkade det med Valerina (finns på hälsokosten) men först EFTER barnets kolik. Det är som att man går på högvarv och kroppen hinner inte varva ner innan det är dags att gå upp igen. Håll ut. Det BLIR bättre!

Jag förstår dig precis. Det är helvetet att inte sova. Nu har ju du också barn och då ställs det hela i en annan dager. Men innan jag själv hade tre barn i huset och ändå hade sömnproblem som handlade om att jag ständigt vaknade vid tvåtiden på nätterna och inte kunde somna om, ringde jag min syster hälsovårdskonsulten. Hennes tips? Bryt cirkeln, ta dig en rejäl fylla och börja om från början. Precis det gjorde jag. En bra Scolafilm på teve, en flaska whiskey på bordet. Jag bröt en cirkel och redan nästan natt sov jag hela natten. Men jag vet, har man barn kan man kanske inte "festa till på det sättet", men i alla fall. Det hjälpte på mig efter kanske ett halvår av svåra sömnsvårigheter. Hur man än gör så ligger det ändå något i att man måste bryta cirklar och komma ur obalansen.

Annars håller jag med Christina, håll ut. Det blir bättre.

Ullis NU har jag min egentid! Vaknade 01.21 så det är väl lite variation. Börjar även fundera på om det handlar om att dygnsrytmen är så fel gentemot min naturliga dygnsrymt. Eller så är jag allergisk mot kyla och mörker!

Christina - misstänkte det, att det inte kunde vara kvalitetssömn! Känns igen med kolik, A (4 år) hade det och sedan fortsatte han att skrika utav hävd och vana...Nu är det mycket bättre men han tar till skrik ibland ändå...Kvalitetssömn kan väl inte vara att bli väckt varje/varannan timme heller som det var under bebisperioderna. De ville amma så ofta hela tiden och BVC sa att det var helt normalt. Men egentligen hade jag ju för lite mjölk och de fick kämpa för att få i sig nåt öht...Gav twinsen flaska men jag lyckades aldrig synka dem och M hade ont i magen (inte kolik) men ont så pas att vi fick gå med henne nån timme för att hon skulle lugna sig. Sedan var det en timmes sömn igen max för att starta om proceduren - vi skulle mata var tredje timme dygnet runt pga tillväxtproblem i början...

Pappafunderar - åh, herregud, vad skönt det låter! Man skulle ut och röja och festa nån helg...och sedan sooova! Vi ger varandra en sovmorgon/helg så man kanske skulle röja en natt....