Nu är det (snart) jul igen
Men - i dag röjde jag bland leksaker. Jag har tagit bort gamla leksaker. Sorterat om lite och i nya backar. Herregud så MYCKET leksaker! Ändå vet jag att våra har färre än genomsnittet, men det är mycket ändå. Med lätt fasa såg jag över vårt vardagsrum och tänkte att snart, vid jul, skyfflar vi in än fler leksaker. Varför ska barnaögon tindra av så många? Fast vi kör hårt med 5 paket var. Vill inte ösa på. Känns oansvarigt och onödigt. Prylar liksom. Har de egentligen nåt behov av det? De små hittar på så mycket med varandra. Lite bilar, lite lego, egen fantasi och påhittighet det räcker egentligen. Känns verkligen så, snart SKYFFLAR vi in fler leksaker. Fler saker som bara kommer att ligga.
Julen - med kärleksbudskap? Inte nuförtiden Det är Prylgalenhetens Stora Helg.
Åh, vad jag vill ha en lugn, skön jul med gemenskap som inte går ut på PRYLAR! Bara att ha det skönt tillsammans. Jag är inte religiös men jag gillar budskapet. Att tänka på varandra och ta hand om varandra - inte prylarna.
Kanske är jag för vuxen och desillisionerad. Fantasilös. Vad vet jag. Men jag blir lätt mörkrädd när jag hör på nyheterna om de x antal miljarderna vi här spenderar på julklappar. Prylar. Är det de som ger lycka?
//manon
Fem paket var, då kan det ändå inte bli så farligt. Vi var mycket värre... Men det var några år, sen gick det över. Nu är önskningarna väldigt få. Vi går alla och är oroliga för budskapet från mormor; jag har köpt juklappar till alla i Ullared! Förra året fick inte flickorna en enda sak av henne som de kunde använda. Prydnadssaker och små skinnryggsäckar som varit ur modet i åratal. "De kan ha skor i dem när de går bort!" De var för små att ha skor i, gick i knappt 34:or. De har inte med sig några skor när de går bort. Det är värre på nåt sätt, de där prylarna som ingen vill ha. Jag försöker få min syster som bor i samma stad att styra upp inköpen men hon tycker bara vi är petiga.
Mina barn fick massor av leksaker som små. Jag tyckte det var roligt. Älskade tindret och de fick verkligen saker de önskade sig och glada överraskningar. Men jag var också urpetig med att man skulle vara försiktig med sina och andras prylar. Har ägnat timmar åt att hjälpa till att sortera lego, playmobil, dockprylar. Andra föräldrar var inte det. Brydde sig inte om att saker försvann, gick sönder eller helt enkelt stals. Mellan hade fått en sån där liten Barbielillasyster med ridkläder som hon önskat sig hett. En dag i affären såg jag att de hade en liten häst till den och jag erbjöd henne att köpa den men hon sa nej tack. På hemvägen klämde hon fram varför, dockan var borta. Tillsammans kom vi fram till att den försvunnit samtidigt som en tjej i hennes klass varit på besök. Jag ringde upp mamman och undrade om det möjligtvis kunde vara så att... Mamman var djupt irriterad och svarade att hon inte hade en aning om vilka dockor hennes dotter ägde! "Hur skulle jag kunna veta det?" Nä, det är klart, hon var ju hela 8 år. Dockan upphittades av en kompis hemma hos tjejen, tufsig och förstörd. Mellan fick en ny, hästen minns jag inte hur vi gjorde med. Tjejen hade något problem, hon stal systematiskt saker från andra, det var sorgligt, Mellan bytte skola och träffade henne inte mer så jag vet inte hur det gick med henne. Men den där mamman, som fick mig att framstå som löjlig för att jag höll ordning på mina barns saker, hon finns liksom kvar i minnet.
Men hu för mamman! Så kan man inte göra. Hon måste ha blundat för det där.
Har också koll på leksakerna men dessvärre ingen ordning längre även om jag försöker, men vi bor mitt i renovering...Tycker inte heller om att de ska missköta sina leksaker.
Jo, visst gillar jag också tindret och jag köper de de vill ha (tro mig alla villha som ljuder d det ör leksaksreklam på TV och alla ikryssade leksakskataloger och alla önkselistor) men jag vill hålla det på en nivå jag känner mig nöjd med Det gör ju alla förstås:) men...jag är lite emot konsumtion för konsumtionens skull, liksom. Framförallt som jag märker att de hellre leker med varandra egentligen! Med lite leksaker som hjälp...nåja det blir ett leksakskök åt alla tex och docka och docksäng åt tvillingflickan som önskar sig det hett. Hon snor tvillingbrorsans bebis jämt nu. F.ö. vill tvillimngbrorsan ha en RIKTIG bebis. hans ögon tindrade då han såg en på TV och sa att han ville ha. Sorry grabben, du är sist ut:):
Det låter bra med max fem saker per barn.
Jag har också tänkt mycket på det där, speciellt med min speciella dotter. Hon klarar faktiskt inte av att få högar med klappar eller presenter, det blir för mycket för henne att hålla reda på, ta intryck av, njuta av överhuvudtaget. Det blir bara fel om jag eller andra ger henne en massa saker. Hon blir bara förvirrad.
Och ofta tänker jag att så gör alla med alla barn, att de får för mycket saker som de egentligen inte riktigt får tid att njuta av. För hur ska man egentligen ha kul med en docka och dockans kläder om man sedan öppnar tio paket till med en massa leksaker?
Vad blir värdet av en enda leksak liksom?
Hur väderfull blir varje leksak för sig om man har massvis?
Och hur stressfull måste det inte vara att hålla reda på allt för ett litet barn?
Ja, jag vet inte, jag funderar mycket på det.
Det måste finnas en gräns för hur stora leksakshögarna får bli.
Annars tror jag risken är att barnen (och föräldrarna) ägnar en massa tid åt
sorterandet av leksakerna
istället för att
leka.
Kom gärna med mothugg för som sagt, mitt föräldraperspektiv är annorlunda.
Lalandakid. Jag ger dig inte mothugg, du satte bättre ord på min känsla än jag kunde. Och visst formas man i sitt föräldraskap av de barn man har!
Det är inte så att jag inte VILL ge dem saker, att jag inte vill se deras ögon tindra! Jag vill ge dem det de önskar sig (men inte allt). Jag håller med dig till punkt och pricka.
Sedan funderade jag på hur jag ser på konsumtion. Jag gillar att ha snyggt omkring mig, att få byta fönster på huset (de gamla är ruttna) få nytt kök (den gamla är fallfärdig och skåpsluckor faller ned) och byta soliga tapeter, fina kläder. Men från det till att byta kök vart 5-e år, att ständigt skyffla in nya grejer, trender, design etc...nej...jag vill ha mer varaktigt och det känns fel för mig. Konsumera för konsumerandets skull, bara för att man kan istälet för att vårda...slitochsläng i modern tappning! Fast fölklätt i "intresse för design".
Ja tänk...konsumera för konsumerandets skull.
Vad gör man när man inte konsumerar?
Själv brukar jag tänka, skapa, samtala med andra, är med min familj, är ute och går och ser mig omkring...
Med inlägget ovan ville jag säga att jag tror att den överdrivna konsumtionen snor en massa saker ifrån oss.
All den tid det tar!
Det är bra med julklappsgräns tror jag, vi markerar det mot farmor och mormor också som bara har våra barn som barnbarn. Lägg till farbröder, mostrar, en och annan granne och kompis så hamnar vi snabbt på horribla mägder TROTS att vi själva satt gräsen på tre klappar var. Sen när de är så nära i ålder så passar ju leksakerna ofta båda.
Vi är inte så snälla att vi bara ger sånt de vill ha. Förra julen fick de av oss föräldrar en leksak, en bok/cd och ett klädesplagg. De blev väldigt glada för alla sakerna. Sen ger ju övriga släkten mest leksaker.
Till andra barn ger jag nu ofta förbrukningsgrejer, fina pärlor, t-shirtpennor och en vit t-shirt osv, mest för att alla har så kopiösa mängder saker så jag vill itne bidra för mycket till deras berg...
Så, långt blev det men viktigt ämne för mig!
Så där gör jag också! Ger förbrukningsgrejer för alla har så mycket! Man vet ju inte vad man ska köpa...
Men skönt med fler med julklappsgräns. Nu får våra det allra mesta från oss föräldrar, vi har inte så mycket släkt.
Jag ogillar "hysteri" dp de ska slita av papper från massor av klappar på minimal tid. Sedan kan de inte smälta vad de fått och så blir det gråt (har sett det).
En god vän till mig hade besök av sin systerson (11 år) från Sydamerika. I Sverige har alla barn lika mycket leksaker som i en leksaksaffär, och ändå gråter de!! Sade den lilla pojken!
Tänkvärt.
Tänkvärt Quid Vis!
läser din blogg då och då men kommenterar inte så mycket.
Vill bara säga att jag tycker att du verkar vara en superförälder. Dina tankar och metoder för att barnen ska växa upp till hälsosamma individer med sund inställning till livet och andra människor och framförallt sig själva är säkert en förebild för många. Du är en modern mamma med ena foten redan i framtiden/Från en lärare :-)