Rötter - nytt och upprepningar med lite nytt

Som jag i början av alla dessa inlägg om rötter skrev så har jag här skrivit om saker och tankar jag aldrig delar med andra IRL – mer än med min man. För att inte bli missförstådd och för att det känns väldigt privat. Och för att det egentligen inte har betydelse mer än kuriosa för mig.

Anledningen till att jag skrev allt detta är för att sammanställa tidigare generationers liv och försöka se hur det har påverkat mitt sätt att hantera livet. Kuriosa. Allvar och skoj, ett försök att få sammanhang.

Ska man behålla dessa historier? Ska man föra dem vidare till efterkommande generationer? Eller ska det falla i historisk glömska? För i dag skapar vi våra egna liv och annat är viktigt och därmed andra förhållningssätt.

Det jag tror starkt på är att familjens betydelse blir allt viktigare i familjen. Att det kommer hända nåt med styvfamiljer och viljan att bilda dem för på ett sätt splittrar skilsmässor familjer. Frågan är hur? Genom samarbete mellan två familjer med barn från olika håll från olika äktenskap? Är vi vuxna mogna för detta? Hur många lyckliga styvfamiljer finns det egentligen? Eller där barn verkligen är lyckliga? För jag vet av egen erfarenhet att man säger inte allt till sina föräldrar. Man vill att de ska tro att deras beslut ÄR det bästa. Man är lojal och är det länge till en viss gräns.
Eller kommer det bli färre skilsmässor när detta med individualismen och kärleksbeundran har lagt sig? Att man kommer att värna mer om det man har i en föränderlig värld, att man tröttnar på att jaga lycka och kärlek på nya platser för man ser vilket splitter man lämnar efter sig? Eller blandning av båda? Jag vet inte…Men jag tror att familjen på ett sätt bli viktig pga just vikten verbal förmåga och förmågan till att skapa kontakter (som blir ju ytliga) är så viktig i dag och framåt (ett tag i alla fall). Man vill ha stabilitet på ett plan. Och jag tror inte att man kan ”välja” familj bland vänner – det är för löst i ett sådant samhälle. Utan rötter.

Jag motsäger säkert mig själv på många punkter, men detta är tankar som väcks…och kan diskuteras…och tom jag kommer förmodligen ändra på dem med tiden…

Flexibla tider, flexibla människor – mer statiska familjer? Familjer ersätter i viss mån nationalstaten iom att vi även är/kommer bli mer rörliga över nationsgränserna?

OBS! Detta är ofärdiga skisser som kommer att revideras.

//manon

Kommentarer
Postat av: Nicolin på Fädernegården

I cyberrymden hittade jag mina rötter. Jag hittade Nina på Johangården och Pauline på Gästgifvaregården. Vi är tre med DNA från samma rötter. När vi läser bakåt i tiden och söker våra rötter kommer vi till 1600-talet. Med andakt läser vi om de valloner som invandrade hit och med fantasin försöker vi återskapa deras liv. Hur levde, vilka var de, hur såg de ut, hur tänkte de?

Skriv ner din historia och ge den till dina barn. En dag kommer de att läsa den med andakt.

Postat av: carulmare

Jag har läst igenom dina tankar... och funderar.

Det enda jag kommer att tänka på just nu är att det nog kommer upp, det arv som man har att bearbeta. Man behöver väl egentligen inte söka det...?

Kommer också att tänka på detdär med tes (arvet) antites (motreaktionen) och syntes (vidareutvecklingen - jag + arv)...

2006-06-15 @ 15:18:05
URL: http://carulmare.blogspot.com/
Postat av: Lotten (LG)

Det finns nog lika många "sorters" skilsmässor som det finns personer som skilt sig. Jag är själv skilsmässobarn (sen jag var 3 år) och givetvis har det präglat mig. Jag växte upp i tron att det var en "lycklig skilsmässa" och först i sena tonåren förstod jag vad det kostat mina föräldrar att anstränga sig så för att jag helt ärligt skulle känna så.

Nu är min bild mer nyanserad men jag känner inte igen mig i den bild som jag tycker genomsyrar dina beskrivningar. Vill absolut inte förringa DIN upplevelse, men jag känner aldrig igen mig i en beskrivning av en skilsmässa som något ensidigt negativt för barnen. Det finns ingen del av mig som vill tillbaka till ett liv där mina föräldrar är ett par... De har en mycket god relation men var och en har hittat sitt liv och de är lyckliga. Och det tror jag är för mig som deras barn det allra viktigaste.

Hmmm.. blev lite suddigt kanske... men du vet hur det är med sömnbrist;-)

2006-06-15 @ 21:39:23
Postat av: Manon

Nicolin - fantastiskt att man kan hitta varandra så! Det ska jag göra skriva ner allt jag vet för att föra vidare som kuriosa. Nyfikenhet finns? Det finns ju arkeologi...intresse för det gamla, då kan man ha det på privat plan också. Det jag undrar över är betydelsen av det hela....

CarulMare - bra sammanfattning! tes, antites, syntes. så är det ju! Inte tänkt på det. Nej, jag säker inte (eller gör jag det?). Men mötet med min farmor berörde denna gång.

Lotten - ja, det finns bra skilsmässor med, det vet jag. På privat plan - mina föräldrar gkorde alt fel, det var bråk, advokater, domstolar, psykologuttalanden - ALLT! Det är därför jag reagerar när jag hör om vissa skilsmässor som är åt det hållet. Min skötte det inte. De kan inte prata med varandra. Skönt att vara vuxen och slippa dem och deras fighter och advokater och allt. Nu pratar de inte alls med varandra. Känner inte alls som du på privat plan. Good riddens bara. Du förringar inte mina upplevelser för mina föräldrars skilsmässa + äktenskap var kass. De skulle aldrig ha skaffat barn och framförallt INTE med varadndra. Dubbelfel. Jag är glad jag slipper dem. Men dina var annorlunda så det är inte konstigt att du har annan upplevelse, att det är nåt positivt. För mig - ja de skulle inte ha träffats frpn första början, än mindre skaffat barn.

På ett större plan (+ personligt) - jag undrar änåd det där med individualism och skilsmässor. Jag menar, är dte inte så många som 50% som skiljer sig? Är dte verkligen så många som absolut inte kan bo tillsammans längre och kämpa i hop? nej, jag tror att även detta är kulturellt, en fas. Undrar hur det lir om ca -2 generationer då många har splittrade farföräldrar och föräldrar (som jag har tex) hur roligt det då känns att följa eget huvud alltid? Har sårt att förklara riktigt vad jag menar...

Och just det där - hur kul är det EGENTLIGEN för ett barn att bo varanann vecka, som en nomad i åratal? visst, man klarar det, man har föräldrar som älskar en - men skapar dte inte en mer rastlös människa?

Jag tror inte att vi ska undvika skilsmässor (det går inte, det är omäsnkligt) däremot tror jag att det splittrar familjer i viss mån med skilsmässor och landsbyten etc. Frågan är då om det då blir mindre viktigt med blodsband och styvföräldern tar över rollen mycket mera som förälder eller hur det blir? Eller at två familjer börjar samarbeta som en. Men det kräver sina vuxna personer - inte att de är som mina som bråkar och bråkar....

2006-06-16 @ 06:12:53
Postat av: Manon

Lotten igen - hm...tänkte mera...

Det jag försökte göra var också att dra slutsatser och ha funderaingar hur ett samhälle fungerar med mpånga skilsmässor och barn från splittrade familjer. Vad kommer att att vara viktigt i framtiden? Visst, det kommer att vara folk som skiljs, alltid de som varit osjälviska oc sett till att göra det bra medan andra bråkar in absurdum. Men i stort - hur kommer det se ut? Kommer denna individualism lägga sig? För jag kan inte tänka mig att det hos så många som 50% kärlkene verkligen är slut. Ger upp för lätt? Fast detta är ju nytt och kommer att stabilisiera sig tror jag. På nåt sätt. Antingen en annan syn på familj eller mer sammanhållning mellan par eller nåt. Och för mig, har man barn så känns det som att mitt liv inte bara är mitt. Förälskad kan alla bli hur bra förhållande de än har och hur KÄR de än är i sin man/kvinna. Frågan är om man alltid måste göra nåt åt det? Eller denna tanke på äktenskap som symbios att alltid vara förstådd av parner. Måste man alltid vara det? Räcker det inte med att kunna prata med varandra även om man inte förstår?

Så detär sådana värderingar som jag fnderar över åt vilket håll det ska gå. På vilket sätt komemr vuxna ta ansvar för sin relation då barn är med i bilden? Hur kommer man se på familjen etc?

2006-06-16 @ 08:40:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback