manon

Jag är jag men också är jag en del i min släkt och i min historia. Nu när jag själv är mamma märker jag att jag vill ge det från min uppväxt som jag tycker var bra till mina barn. Det dåliga försöker jag att inte sprida vidare. Även om det inte är så lätt alla gånger:). Fast alla mest är jag min egen. Jag har mitt arv och det sociala men är ändå så pass fri att jag kan göra många egna val. Så tänker jag.

Appropå pratet om familjens betydelse så vill jag tro att familjen är viktig, så mycket viktigare än vännerna. Mer komlicerat blir det i skilsmässofamiljer med bl a `dina´ och `mina´ barn. Har sett flera exempel på det. Tyvärr! Jag kommer allt att kämpa för att vår familj ska fortsätta vara en familj.

Jag har fått massor med rötter bakåt och släktingar och för mig betyder det mycket. Hittade dem som är som jag både i utseende och sätt. Är inte längre en ensam utomjording... och allt började med att Nicolin hittade mig av en slump.

Jag kan inte tro något annat än att familjen är viktig på ett positivt sätt - för de familjer som är fungerande, mår bra. Familjen är verkligen inte "vad skräp som helst", däremot tror jag att det generellt har mindre betydelse om den är "biologisk" eller "nyskapad". Det verkar finnas lika många berättelser om hemska erfarenheter från "biologiska" familjer, som från "styvfamiljer". Mina egna erfarenheter är väldigt blandade. Det verkar som om det som spelar roll är hur "schyssta" personerna, individerna, är som människor.

Jag tycker att Eva Dahlgrens text i "Min familj", från Lai Lai-skivan, säger det så bra:
Min familj
är dom som vill
höra samman
finnas till
för varandra
stark och stor
här är vatten
tjockt som blod
en familj
som ett stort hus
inga gränser
inget slut

Jag är ingen annans barn
ingen annans fel och misstag
jag är vägen där jag går
den är min och det är mitt val

Sitter och läser din blogg lite tillbaka i tiden och hittar en del gemensamt. Jag själv är ett av sex barn. Mor fick alltid höra av omgivningen att hon hade så många barn. Vi kunde ju inte hålla riktigt samma standard som andra familjer för vi vara ju fler som skulle dela på samma inkomst som de kanske bara var fyra att dela på. Ibland kände man skuld som barn att vi var så "många". Men vi hade dock turen att bli begåvade konstnärliga och vackra. Det sa i alla fall mor och far. Mor sa alltid att "mina barn är min rikedom". Idag är hon mycket mycket gammal men hon säger det fortfarande.

Själv värdesätter jag min stora familj, för jag har aldrig känt mig ensam. Jag har dessutom tränats alldeles gratis, utan dagisfröknar etc att umgås i grupp. Jag är född med det. En tolerantare syn på män eftersom jag är uppvuxen med bröder (och systrar). I min blogg i dag har jag beskrivit livet som jag själv fick uppleva det i landet Bortom och det vet du vad det är. Jag skriver också att "farmödrarna" sänkte sina röster. Så påverkad var jag själv när jag skrev det så jag nämnde inte varför de sänkte sina röster. När vi besökte landet Bortom på 60-70-talet så stängde "de som blev kvar" sina fönster och fönsterluckor och sen frågade de oss hur vi hade det i Norden. Alla klappade sig på bröstfickan där den röda boken låg och sa att de var tvungna för barnens skull att "ha den" som protektcio. Èrted? Jag var SÅÅ påverkad av deras situation och jag lärde mig att värdesätta allt det som vi har och som bara är naturligt för oss men inte för "de som blev kvar". Lanyom lanyom gyöngy virágom sa min svärfar till mig. Gud vad jag älskade dem. "De som blev kvar".
Var rädd om din familj.

Nicolin

Nicolin - Jag hoppas det! Att jag inte skrämmer bort.

Åh, vad jag känner igen det där med vakttornen och stängslet och alla vapen! Jag minns även från min barndom då högre ryska officerare sprang omkring i huvudstan....Då soldater med vapen vaktade slottet. Hur jag som 5-åring frågade en gång om en soldat i stan och min faror tystade mig med en gång och ja undarde desto ,er...Att fira ockupatonsmaktenshelgdagar... Det ÄR generöst där! Man bjuder in. Det kan jag sakna, men det finns här fasty i annan form. Där lever man mer tätt inpå varandra så dte blir mer som en storfamilj. Här respekterar man individens sfär - kanske för att man inte bodde så nära inpå varandra? JAg känner igen det där med stängda dörrar och fönster. Man kunde inte lita på någon. Min farmor gör så än i dag och vägrar tala om viktiga saker i telefon. Det är bla därför jag måste åka för hon klarar inte av att säga allt i telefon - det där sitter kvar! Tänk att du sett och upplevt detta!

Skönt att höra om storfamilj. Så är det hos oss också. Charter är svindyrt med så många barn. Alla får dela på annats ätt - men vi har alla varandra! Det är vår rikedom..Har tänkt på dt där med synen på män/kvinnor. Med 2 pojkar och 2 flickor - det borde bi tolerantare? Och att de ser motysatt kön mer som människor än som "kille" "tjej"...? jag vet inte...

Lene - Ja, man ger det som är bra och skippar det dåliga. Jag förösker att inte göra om gamla saker, falla i mönster. Och jag tror att familjen blir mer viktig i framtiden! Jag drömmer om en sammanhållen familj, men jag måste förtås inte pracka på dem detta....men ajg säger till dem att vara rädda om varndra och hjälpa varandra för de är de enda de kan riktigt lita på som vuxna. De måste finnas til för varandra.

Nej, jag tror på nåt sätt att även om det finns bra skilsmässor så är det inte helt enkelt för barnen. Det är nog få föräldarr som riktigt lyckas bra? Heder åt dem! Jag vet inte ns om jag skulle lyckas så bra...Men jag älskar min familj och tänker kämpa för den!

Nina - det är så roligt att hitta familj så där! Att känna sammanhang...

V-soul - jo det har du rätt i. Det handlar om människorna, hur de agerar. Dte är det jag menar att jag undrar hur det blir i framtiden och hur två familjer (förr främmande) kommer at agera. För det kräver osjälviskhet Jag tror att familj är viktiig. Jag vill att den ska vara det. en bas där man alltid är älskad och kan få hjälp i en föränderlig värld.

Du skrämmer inte bort... snarare tvärt om.... lyfter fram, får en att fundera och komma på att man inte är ensam. Och det är väldigt viktigt. Det är ju historien som gör oss alla till det i är idag... på gott och ont. Om vi inte har erfarenheter vad vore vi då? Håller med "Visionary soul" Det är familj!!
Ha det gott i värmen!

Tack H-lady:). Ha det bra själv i värmen!