Normen
Iakttagelser:
- Hon är rak och rättfram. ibland för, kan säga både osmidiga och provocerande då och då
- Hon går upp i sitt föräldraskap av styvbarn, har inga egna, missade det tåget, är för gammal nu (vilket jag i ett samtal med henne förstod att det inte var frivilligt vilket gör att hon överdriver vissa saker, som sin egen förträfflighet som förälder).
- Hon kan ha en jargong som är tuff och låter oemotsägbar
- Hon kan låta negativ om saker
- Hon väjer inte för konflikter
- Samtalet då hon är med kretsar inte så lika mycket om okontroversiella vardagsting, om mannen, vad man hann med under helgen etc utan mer av intellektuell karaktär, åsikter.
- Då hon inte är med "skvallras" det mer och samtalen är mer "kvinnliga, mer om äkta män och barn.
Som jag upplever det hittills så ja, kritiken är befogad i vissa fall, hon är för negativ, vilket även en annan person (som har svårt för henne) ser det också som brist på självkänsla och bitterhet. Hon behöver hävda sig. Att hon inte väjer för konflikter har en del svårt för också. Hon är 14 år äldre jag och det jag kan förnimma är att hon inte är alltid - så behagsjuk! Jag misstänker att en del av detta handlar om att hon inte passar in i mallen hur en kvinna ska vara + att hon har svårt för på vissa sätt hur livet farit fram med henne, har jag förstått av antydningar, både från uppväxten och några saker som hon upplevt i vuxen ålder, som tex att hon inte fick egna barn.
Hur pratar jag med folk? Med de andra kvinnorna är det mycket konsensus och välja ämnen som är mer familjära och diskutera det man gjort/inte gjort. Jättetrevligt! Skämtar, skrattar, tänker på att inte såra någon. Vara "lagom".
Med henne blir inte samtalet lika ofta familj och vad familjemedlemmar gör/inte gör utan mer allmänt om uppfostran i så fall, politiska skeende, ja, mer intellektuella samtal, tar ut svängarna. Men som hon säger, hon tycker det är trist att folk i hennes ålder nu bara talar om hur underbart småbarnsåren var och längtar tillbaka (hon har ju aldrig haft själv och har inte så mycket intresse av sådana samtal).
Ja, varför är hon så oomtyckt? Jag uppskattar samtalen med henne, ser att hon är skadad på nåt sätt, lite bitter, men givande att prata med. Visst, vissa saker låter jag passera, just för att det kan vara givande att prata med henne. Ju äldre jag blir desto svårare har jag för att helt dissa nån. Man vet aldrig vad flk har i bagaget och man hanterar svårigheter på olika sätt. Hos henne ligger en del ännu ouppklarat, det skvalpar på nåt sätt. Alla har sämre/bättre sidor. Det finns altid nåt man retar sig på och nåt man gillar, olika sorters humor, olika sorters intellekt som passar en bättre/sämre. Men är en person verbal kan man ofta hitta en minsta gemensamma nämnare och med henne finns det alltid ämnen.
När jag tänker hårt på det kan jag inte åta bli att undra om det mesta av ogillandet handlar om att hon inte passar in i normen hur en kvinna ska vara....Hur hade man sett på henne som man? Eller normen för hur en kvinna född 40/50 talet ska vara (för majoriteten är i den åldern där). Eller är jag ute på hal is?
Jag har verkligen svårt för att dissa nån helt. Inte då jag åtminstone kan prata givande med den andre. Då kan jag överse med fel. Hur jag än vänder och vrider på det tycker jag inte att hon riktigt förtjänar detta massiva ogillande! Men hon känner till detta (tror jag) hon har valt att inte alltid gå konsensusvägen.
//manon, återigen väckt vid tre. har sovit i tre timmar ca för kunde somna pga övertrötthet. Nu ska jag springa och sedan jobba!
Jag tycker som du, Manon, det finns ingen anledning att dissa en person helt o hållet. I så fall är man nog jäkligt trångsynt. Det finna ALLTID något hos någon.
Det finns en person i min närmaste omgivning som jag inte riktigt gillar. MEN, hon har även bra sidor och de kan man försöka locka fram. Alla människor förtjänar acceptans och respekt ÄVEN om man inte tycker om vederbörande.
Det är så himla intressant att studera de sociala spelen i omgivningen! :-) Och jag är helt säker på att din jobbarkompis skulle ha fått en helt och hållet annan roll, ett högre värde och mer acceptans, om hon varit man.
Din jobbarkompis verkar vara en "informell ledartyp". Sådana kan väcka en del förvirring i gruppen, oavsett könet på ledaren, eftersom h*n hotar maktbalansen med chefen. Sedan är det väldigt vanligt att kvinnor i grupp inte tolererar att någon kvinna utmärker sig. Ett exempel på min förra arbetsplats: en duktig kvinna, som också har en del ledaregenskaper, föreslogs av ledningen att få en högre befattning. En av kvinnorna i "kollektivet" sa, på ren svenska, att hon inte gick med på det, just med motiveringen att "ingen får sticka ut". Delvis tror jag att det har att göra med att de som står längst ner i hierarkin kan acceptera att det finns en massa folk i toppen som söndrar och härskar, men "vi i botten" ska minsann hålla oss på exakt samma nivå... ;-)
Är det bara kvinnor i arbetsgruppen? Det verkar som om den gemensamma normen är konsensus och "ofarlighet", och det är klart att den där kvinnan sticker ut då, på ett obehagligt sätt... Din kollega verkar ändå inte vara en riktig "krigare", som förstör allt samarbete? Eller?
Men den viktigaste faktorn är nog att man får vara "ett original" om man är man, däremot inte som kvinna. I alla fall inte om man vill bli accepterad av gruppen.
Hoppas du får sova ut nu, när du blir ledig... jag har fortfarande inte kommit tillbaka i rätt sömnrytm, det tar nog ca en vecka innan man slappnat av helt...
Hej Manon!
Vill bara säga hej, alltid roligt och intressant att läsa dina texter. Ligger väldigt mycket efter med att läsa flera bloggar.
Skönt att du får semester nu och jag hoppas att du verkligen kan ta igen dig på bästa sätt.
Var rädd om dig!
Hej!:) Tänker att de andra kanske spänner sig, när denhär kvinnan är med. Hon är kritisk, slagfärdig, höjer nivån på samtalen...
Svar här strax innan vi ska städa och fixa i ordning inför kalas + resa! Ville dessutom inte skriva om detta från jobbet:).
Det handlar om en paraplyorganisation som håller i håp, småföretag. Denna kvinna är fru till en ägare som nufår jobba lite i företaget pga hon inte har annat just nu. Ägarna är mestadels män, anställda just där jag sitter kvinnor. Även männen (utom maken förstås) tycker att hon är jobbig. Nu har det blivit diskussioner kring gemnsamma kostnader och iom att denna kvinna är ekonom så hon i frågasätter vissa saker.
Ja, jag tror att det är så att hon är ett original! Inte helt socialt kompetent men bra på det hon gör. Kompromisslös. Ja de andra spänner sig, ja. Som sagt jag förstår kritiken mot henne men för min del, jag tycker ändå att samtalen med henne kan vara så givande intellektuellt att jag överser. Som sagt, hon behöver inte bli min bästa kompis men...det går alltid att prata med henne om något och har nåt att säga och lyssna på även om man får sovra ibland och inte lyssna i bland.
Jag verkar stå mittemellan för jag hör kritiken samtidigt som jag i samtal emd henne får antydningar omn hur hon tänker och känner. Ibland mer än antydningar. Speciellt en sak jag sa "hoppade" hon vilket jag förstod att uppväxten inte var så lätt (pratade om betyg/skola). Och på nadra sätt så förstår jag att hon saknar att inte kunnat få till en egen familj.
Det är märkligt, jag hamnar ofta i den sitsen att jag får höra saker från olika sidor på sista tiden, nu när inte jag är behövande eller upprorisk utan lugnare. Det är som att jag får sväva runt i olika grupperingar. Tror att det har att göra med en förmåga jag lärt mig. Jag har alltid gillat att vara i olika grupper för jag blir lätt uttråkad:) och just att jag själv bytt land en gång så har jag på nåt sätt från början inte automatiskt fått plats i en grupp och ja, jag gillar det...man får se mycket...Under skoltiden hörde jag inte till de "populära" på min snobbskola men lustigt nog, trots att jag inte hade hög profil så kunde jag ändå få förtroenden både från de populära och de icke.
En del kan irritera sig på mig med för även jag har drag av upproriskhet (och jag kan ta fram det och vara irriterande när jag vill, om jag slåss för nått jag verkligen tror på) men jag har tonat ner det, men det beror på att jag är lyckligare nu och inte behöver slåss för mig själv. Hon slåss fortfarande, tror jag...
Som sagt, ett exempel på en människa som nte är så socialt kompetent, dåligt självförtroende, öppna sår....Som sagt, jag förstår vad de talar om, men mot mig har hon inte visat de sidorna, tvärtom, varit väldigt vänlig. Jag har SETT att hon kan säga saker som inte är så smidiga i grupp, men mot mig har hon varit trevlig.
Tycker du säger det så bra: "jag får höra saker från olika sidor på sista tiden, nu när inte jag är behövande eller upprorisk utan lugnare"... Visst är det rätt så skönt att vara utanför? Att kunna lyssna. Att inte behöva tänka vi och de...
Absolut! Jag gillar det, det är frihet!
Svarar nu trots att jag vet att du är borta, glömmer kanske bort det annars.
Hi hi, jag känner rätt mycket igen mig i den där beskrivningen av din arbetskamrat, förutom det där med styvbarnen då. Och att jag inte har dåligt självförtroende men kan få det i nedlåtande miljöer. Eller i miljöer där det så uppenbart är det "goda kvinnliga" som belönas.
Jag har ju skrivit mycket om det där med svagt könsrollsuppfyllande i min blogg och jag menar att du är helt inne på rätt spår när du undrar om det är frågan om att inte uppfylla normen. Ja.
Det där med att gå in i mormorsroll skrämmer mig nästan mer för varje dag. Ska skriva mer om det i min egen blogg snarast!
Svarar nu trots att jag vet att du är borta, glömmer kanske bort det annars.
Hi hi, jag känner rätt mycket igen mig i den där beskrivningen av din arbetskamrat, förutom det där med styvbarnen då. Och att jag inte har dåligt självförtroende men kan få det i nedlåtande miljöer. Eller i miljöer där det så uppenbart är det "goda kvinnliga" som belönas.
Jag har ju skrivit mycket om det där med svagt könsrollsuppfyllande i min blogg och jag menar att du är helt inne på rätt spår när du undrar om det är frågan om att inte uppfylla normen. Ja.
Det där med att gå in i mormorsroll skrämmer mig nästan mer för varje dag. Ska skriva mer om det i min egen blogg snarast!
Jag har märkt att det är lättare att röra sig fritt över alla gränser med alla sorter av människor om man slutar att etikettera alla och placera dem i olika fack.
Istället tycker jag det är enklare att bara lära sig acceptans. Fullständig acceptans. Låta saker o ting vara som de är. Låta personer vara som de är och valt att vara. En del är ledartyper, en del är tystlåtna...en del är superkvinnor...ja, du förstår säkert vad jag menar.
Det är när man ska börja tala om alla "konstigheter" hos folk som det börjar bli svårt att relatera till dem naturligt. Alltså då man sätter vissa egenskaper under lupp. Jag har också konstigheter, naturligtvis, ingen går fri. När jag rör mig bland människor önskar jag mig också acceptans för den jag valt att vara UTAN att bli tankemässigt dissikerad av någon. "hon är så o så". Det man visar utåt är inte hela sanningen och det man inte ser fyller man således ut med egna fantasier. I slutändan innebär det att man relaterar till sina egna fantasier i hög grad och INTE ser människan bakom "masken". Jag känner direkt när människor envisas att fantisera om mig och hur jag är. DET gör mig mer obekväm, än att vara med olika människor av olika karaktärer och "konstigheter".
Jag vill att folk ska se mig som jag är och inte stirra på sina egna fantaser som de har om mig. Utopi kanske?
Trevlig sommar!
Hej!
Hoppas att ni har haft en härlig resa och semester, Manon.
En spontan och snabb reflektion över din kollega är att hon kanske inte är omtyckt för att hon är så rak och ärlig? Många människor påstår sig vilja ha det bemötandet men få tycks kunna hantera det när det väl kommer. Har ett par sådana människor i min omgivning och vet att de provocerar många.
Få människor är genomgående "dåliga", alldeles för många har för mycket att säga om andra..
Kram!
Håller med er alla som skriver! AnnaaM ska bli spänannde at läsa vad du har att söga på din blogg sedan!
Känner också igen mig i henne faktikst, Ett självpåtaget utanförskap.
Visst är det så också att hur folk än säger att de gillar uppriktighet så accepteras inte det full ut.
Och ja, fiok fyller i och fantiserar. Man visar inte hela sig själv varken på nätet eller IRL.
Intressant att läsa era reaktioner. och tankar.