manon

"Den som lever ett syndfullt liv lever ett lärorikt liv" är sagt av en svensk biskop (?) för länge sedan.

Jag gillar citatet. Det är ju precis så det är. Jag har aldrig känt att jag har haft nåt gemensamt med någon som alltid lyckas leva "rätt".





Är det änglar eller demoner som drar i en? Ofta är det för mörkt på jorden för att avgöra. För många val, förvirrat, inget facit.

Jag skanar inte dimensionerna fram och bak i tiden men väl andra dimensioner. Finns det andra som tycker att det prosaiska livet kan bi trist? Om man enbart lever i det?

Fast, varför har man då uppfunnit älvor och troll....

Att inte ha tid att leva i andra dimensioner, det är trist. Jag behöver fantasin för att leva. Jag behöver synd, dåligheter, glädje, änglalikhet. Jag behöver motsatser och många ankdammar för att känna mig levande. Jag blir less av idyller också. Och less på mig själv för att jag så lätt blir less. Jag ogillar rutiner och förutsägbarhet! Jag skulle nog känna en ödslig känsla om jag hade ritualer som generationer i min familj använt sig av typ, "så här firar vi jul" etc...Samtidigt som jag inser att det är ritualerna som gör traditionerna och festkänslan i dessa fall. Att man gör samma sak år efter år på samma tid. Känner avund för dem som har det som så samtidigt som jag känner leda. Trots avunden är det nåt jag aldrig skulle orka leva upp till, köra ritualer som är fasta i familjen. Åh, vad jag längtar efter att få resa och se annat! Absolut gärna med barnen men jag vet ju att man inte ska flytta ofta som barn, att det är viktigt med kontinuitet. Men, så SVÅRT det är att sitta still!!!!!!

''''''''''''''''''''''''''''

NEWSFLASH (intresse för enbart småbarnsföräldrar)

M och S (tvillingar 2 år och 3 månader) är dagtorra nu! De går på pottan! Det är så sött! Tog alla på teater i går, buss, tunnelbana, och jag tog en potta med mig. Det funkade. Efter teatern tog jag alla till toaletten och M och S använde pottan! Underbart! Bara blöja på natten nu och när de börjar dagis igen så behövs inte blöjor!

//manon