Vägledning
Så påverkad man är av sin uppväxt. Det är så enkelt när de är små att älska.
Jag läste i en bok att man kan få problem i sitt föräldraskap vid den tiden ens barn är lika gammalt som när man själv fick problem.
Så sant. Det känner jag. Jag har inget i ryggmärgen. Ingen känsla för "normalitet". Mycket svårare nu med ett större barn.
Hur gör man? Vad är "normalt"? Jag får tänka mycket mer. Inte falla i gamla mönster och återupprepa. Det ska jag väl inte göra? Det är jag som är vuxen. Jag som ska veta. Det är jag som ska ge villkorslös kärlek. Jag vet det. Men hur? Utan att bli mesig?
//manon
Jag läste i en bok att man kan få problem i sitt föräldraskap vid den tiden ens barn är lika gammalt som när man själv fick problem.
Så sant. Det känner jag. Jag har inget i ryggmärgen. Ingen känsla för "normalitet". Mycket svårare nu med ett större barn.
Hur gör man? Vad är "normalt"? Jag får tänka mycket mer. Inte falla i gamla mönster och återupprepa. Det ska jag väl inte göra? Det är jag som är vuxen. Jag som ska veta. Det är jag som ska ge villkorslös kärlek. Jag vet det. Men hur? Utan att bli mesig?
//manon
Kommentarer
Postat av: Christina
Oj. Du träffar så rätt. Jag hade mitt "moment" när det gäller det här för några år sedan. Blev lycklig - SÅ LYCKLIG - av att kunna bryta "traditionen" genom att INTE göra som min mamma gjorde. Väldigt mycket tvärtom. Istället.
Postat av: Manon
Tack. Jag tror man måste göra ett aktivt val av förhållningssätt.
Trackback