Begravning

På vägen hem hittade vi en liten fågel (liten grönfink?) med blodig näbb och brutna ben som låg och andades och verkade må så dåligt i rännstenen. Jag klarade inte av att lämna den så vi gick hem (samma gata), hämtade ett gammalt dockbadkar, fyllde det med gräs och blad och gick tillbaka till fågeln som turligt nog låg kvar. Jag lyfte den i karet och vi gick hem med den. Försökte ge den vatten men den kunde inte stå, fast den försökte. Fågeln lyckades inte dricka. Den var rädd först sedan lugnare. Antagligen mådde fågeln ännu sämre så den orkade inte sprattla längre utan låg stillsamt på gräset och bladen. Benen kunde den absolut inte använda....

Strax före middagen sprattlade, eller snarare ryckte till, en sista gång för att sedan ligga alldeles orörlig. Den dog av sina skador. Det var verkligen ett annat sorts sprattel. Jag misstänkte att det skule bli de sista rörelserna. Undrar varför den ryckte till så där, strax innan?

Barnen ville absolut begrava den så när maken kom hem gick vi till ett skogsparti med fågeln och en "alfonsspade" och både maken och A (4 år) grävde en grop åt den. Vi la ner lite gräs som madrass. Jag la ner fågeln som nu var stel och orörlig, märklig känsla, och la ett löv ovanpå. Fyllde igen gropen, la på torven, och sjöng "Lilla snigel" fast barnen ändrade det till "Lilla fågeln".

Fågeln hade antagligen flygit på ett fönster eller blivit överkörd av bil, moped eller cykel. Jag klarade bara inte av att lämna den lilla stackarn som låg där och kämpade i rännstenen. kände att det var bättre om den fick vila på mjukt gräs och hade mer ombonat.

Fågeln finns i vårt minne nu.

//manon

Kommentarer
Postat av: Annaa M

Hi hi, vi har allt haft en del begravningar vi också! Den första var så vitt jag minns en undulat som grannens katt kom bärande med i munnen men tröttnade på när den inte sprattlade längre. Den sista jag minns en lövsångare som flög in i rutan.

Men så har vi ju haft en "riktig" begravning också. Katten Nisse med präst och Tryggarekan och hela baletten.

Väldigt enkelt och sekulariserat blev det med råttan Siv. In i frysen över natten, sen gick Mellan o jag ut med en liten planteringsspade nästa dag. Jädrigt svårt ska jag säga med stelfryst råtta i jord där tjälen knappt gått ur! Vi tvingades skippa kistan i sista stund, proppade ned henne sittande så gott vi kunde, svansen var ett litet helvete, rullade den största sten vi orkade över, sa "hejdå Siv", och släntrade ned på gångvägen som vilka vanliga söndagspromenerare som helst. Var sak har sin tid, de högtidliga fågelbegravningarna definitivt sin.

Postat av: Manon

ja, jag antar att man har många begravningar framför sig. Innan detta var det vår ena kanin som dog av sjukdom, tyvärr. Vi köpte en ny då för vi tyckte att det var bättre att ha 2 st för deras skull.

Gräva i jord där tjälen knappt gått ut. HU!

2006-08-12 @ 08:51:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback