Utvecklingssamtal - integritet

I dag har jag haft utvecklingssamtal i skolan med min stora (andra klass). Själva skolarbetet går mycket bra och jag är inte förvånad - skolan är ett av hennes starka intressen jämte ridningen. Däremot hade läraren synpunkter på hennes kompisskap. Kort:

1) N (min stora) är nu inne i gruppen och det är bra, men tydligen inte så bra som läraren önskar. Läraren säger att N hellre är ensam än leker med de som inte passar. Att det vore bättre att hon lekte med dem "som inte passar" ändå än att välja att hellre vara för sig själv. Jag sa då att N har integritet och är stolt. N är ingen som tigger och ingen som är med folk "bara för att vara med någon" utan då är hon helt enkelt hellre för sig själv. Visst, hon är social till max MEN hon har integritet.
N frågade vad "integritet" var och då säger läraren i stilen att det är att "inte ge allt av sig själv, att dölja" (glömt hennes exakta ord). Jag reagerar med ryggmärgen att det känns som fel tolkning av ordet och säger att "integritet är att inte kompromissa med sig själv".

Så - är min tjej för lite tjejig? För jag KÄNNER att denna lärare vill ha en klass där alla leker med alla OAVSETT. Men min tjej HAR integritet - är det så fel!? Enligt läraren är detta ett problem. Visst, jag kan också se det ibland som en gång då min tjej såg två av sina grannkompisar (varav en även är klasskompis) leka utanför vårt hus och jag SÅG hur hon längtade efter att de skulle ringa på och även hon fick leka. Jag hade på tungan att be henne gå ut och fråga om hon fick vara med men jag vet hur stolt hon är så jag gjorde det inte- SÅDANA situationer är svåra! Och jag vet att en av tjejerna är hon inte störtförtjust i så därför frågar hon inte heller....

Alltså - hon har ett stort behov av trygghet som är svår att nå upp till men vi försöker MEN hon HAR integritet! Hon KAN säga vad hon tycker och, nej, hon är INTE tjejig i bemärkelsen att hon ska vara med till varje pris. INTEGRITET! Läraren ser det som fel... Men att hon har integritet betyder INTE att hon INTE ACCEPTERAR ALLA. Hon drar sig undan då hellre och live and let die.

2) Läraren påpekade att vi hämtar för sällan på fritids ändå HAR jag faktiskt ansträngt mig. Stärkt av (faktiskt) AnnaaM så sa jag rakt ut att vi gör vårt bästa av den situation vi har. Vi har dagis långt bort, bussar att passa, och TRE hungriga små barn under 3,9 år. Vi gör vårt bästa. Hon hm-ade lite och jag märkte att hon förstod att jag inte tänkte backa för hon kan inte tala om för oss hur det ska vara. Hur vi gör, vi måste faktiskt tänka på vad som är bäst för alla barn. Efter sommaren kommer vi ha bytt dagis och då blir det lättare för oss och det naturliga att hämta N först. Men som det är nu, vi är pressade.

Jag tog det lugnt på mötet, nickade och gjorde mitt bästa för att verka/vara resonlig men jag gillar inte att någon vill göra min tjej "tjejig". Jag tycker det är så bra att hon har integritet! Alldeles för många tjejer/kvinnor kan inte sätta gränser för sig själv och min äldsta har det naturligt! Varför ta det ifrån henne?

Jag skulle vilja diskutera detta med min tjej om "integritet" och att leka med folk fast man inte vill på ett bra sätt. Förklara min synvinkel kotra skolans men utan att alienera. Undrar hur, måste tänka...

Alltså - ÄR det SÅ fel att hellre hitta på nåt att göra själv än att leka med barn man inte vill leka med?

//manon

Kommentarer
Postat av: Nettan

Först och främst, integritet är viktigt men det ska vara på rätt sätt. Alla kan inte älska alla och leka med alla. Men däremot kan man respektera varandra och försöka att aldrig säga "Du FÅR INTE vara med!" till någon.

Själva ordet integritet innebär att man vet sitt/sina mål och törs handla utifrån dem och stå emot påtryckningar! Och de flesta av av våra barn har den egenskapen eftersom man vill vara vän med vänner på lika villkor och för den man är, inte vara i underläge eller utelämnad. Barn är så sårbara i dagens samhälle likaväl som de är formbara för att passa in i alla dessa mallar som skapas i samhället av skola och fritids men även av oss föräldrar.

Jag tycker att din N likaväl som min K har mycket sunda tankar kring sig själva, sin integritet och stolthet! Önskar att fler föräldrar kunde hjälpa sina barn att hitta sådana egenskaper!

Kram

Postat av: Inga

Jag håller på Din def. av ordet integritet. Den låter helt ok.

Kompisskap i skolan är svårt. Det går aldrig att tvinga barn att leka med varandra om personkemin inte stämmer. Det accepterar inte vi vuxna och det vore fel att tvinga barn till det. Självvald ensamlek måste respekteras enligt min åsikt, huvudsaken är att det finns dörrar som är öppna om barnet skulle vilja vara med.

Men jag kan som lärare också se det utifrån ett annat perspektiv (som vanligt!!). Vi träffar ibland i skolan ( inte så ofta) barn som är så fixerade vid en önskan att leka med något / några av klassens "högstatusbarn" just därför att de är högstatus, att de inte ens märker att det finns andra alternativ. De har inte ens gett de andra en ärlig chans eller försökt lära känna dem.

Det kan ev. ha varit så läraren menar. Antagligen i all välmening, men hans / hennes def av ordet integritet gör mig ju ändå lite fundersam, den var inte så insiktsfull om man vill uttrycka det vänligt....

2006-04-28 @ 00:32:07
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Nat

Det låter som att du har ett intressant samtal framför dig. När jag var liten, så hade jag den där integriteten. Valde jag att vara själv, både hemma och i skolan, så var det för att jag hade så roligt ensam ibland.

Allt detta förstördes i 12 års ålder, då ett intrigspel bröt ut i min klass, och för att jag vägrade vara bästis med någon blev jag utfryst, ordentligt. Vi var bara sju tjejer i min klass, jag gick i en liten skola, så utfrysningen var högst påtaglig, och ingen vågade gå emot de som "bestämde".

Din tjejs integritet är så viktig, den kommer nog få sina törnar ändå i livet, det är bra att du värnar om den.

Idag har jag hittat tillbaka till det där barnet i mig, via diverse törnar, och är tillbaka i det att jag hellre är ensam, och det med glädje, än umgås med människor jag inte trivs med/har utbyte med.

2006-04-28 @ 07:16:31
URL: http://inteforintett.blogspot.com
Postat av: Manon

Tack för alla era input! Pratade också nyss med en som varit lärare i över 20 år och fick bra input därifrån också.

Det kan ju vara så att hon använder detta som maktfaktor också, vara demonstrativt ensam för att få som hon vill. Det kan också vara att hon har ett behov av det - hon är ju aldrig ensam, hemma har hon 3 syskon till ju...

Det är svårt, men jag får luska lite - fråga vad hon känner när hon drar sig undan, besviken, glad etc...

Jag vill inte vara en förälder som aldrig tror nåt ont om sitt barn.

Hon kan göra så pga mix av saker, ibland maltfaktor, ibland för att hon vill, ibland för att hon känner att hon inte får vara med...Måste luska...

Jag veta att flytten var hemskt svår för henne. Hon ska inte flyttas på mera under uppväxten. Hon har ett enormt trygghetsbehov och därmed kontrollbehov och det kan ju också uttryckas i negativa saker. Hon har ännu inte kommit över flytten men börjar göra det.


Det som är gemensam nämnare för våra barn är tydlighet. Det har personal som har/haft hand om samtliga 4 sagt - de är så tydliga i sina behov och tycken. Det kan också förvirra mindre tydliga barn...? Svårt att säga emot?

2006-04-28 @ 08:00:05
Postat av: Sofie

Hej!

Kort svar. I sak håller jag med övriga kommentarer och det är inte fel att välja att vara ensam - hellre än att leka med ngn man inte vill leka med.

MEN, det är komplicerat. Jag har en upplevelse från mellanstadiet när jag miste min bästis (hon "svek " mig och valde en ny)Eftersom klassen då var uppdelad hade alla sina bästisar och det fanns bara två kvar att välja för mig. Den ena var ganska "efter" o jag får uttrycka mig så, hennes mamma var utvecklingsstörd och hon levde rätt mycket i misär....den andra var tjock och lite "tönt"....jag ville inte vara kompis med ngn av dem - hemskt men så var det. Så jag var ensam, men defintivt inte lyckligt ensam, mådde tvärtom skit. Det löste sig inte helt förrän på högstadiet då jag fick en ny bästis....

det här är ju ett extremexempel men jag tänker ändå det här som ngn skrev med "höstatuselever" som alla vill va med och att vara "inne" eller "ute", hatar överhvudtaget allt sådant....så mitt råd är väl att låta henne hålla på sin integritet men även diskutera sådant som att det är inte viktigast att vara med de populära etc....Fråga är det så att hon ratar de hon helt enkelt inte har ngt gemensamt med eller har det ngt med den här populär, inte populärgrejen att göra....

Det du beskrev om granntjerna igår - där hade nog jag sagt gå ut och fråga om du får va med. de tjejerna visste ju (förmodligen) inte att N ville att de skulle ringa på så om hon hade frågat dem hade det ju inte kränkt hennes stolthet. Hanna är sådär för att hon är blyg. Om hon ser två leka vill hon vara med men vågar inte fråga, vill att jag ska fråga et c...men jag pushar henne att hon ska göra det själv och hon har blivit mycket säkrare.....men du vet ju säkert bäst om N inte frågade för att hon var stolt/blyg, tyckte det var jobbigt, eller om det var för att hon inte gillade den ena tjejen

det blev långt....det här är svårt...jag tycker det är jättejobbigt med kompisar är så glad att båda mina har och att det inte är ngra större problem än så länge men jag misstänker att bara kommer bli mer o mer komplicerat....

2006-04-28 @ 09:09:48
Postat av: bless

Jag blir nog mest provocerad av att det skulle vara något negativt med att vara "tjejig". Först och främst är jag inte säker på vad som ingår i begreppet. För det andra så har jag svårt att förstå att egenskaper är negativa. som jag ser det är det så att alla egenskaper är tillgångar. Det som är det trixiga är att lära sig att använda dem vid rätt tillfälle. Dessutom ser jag det så att ju fler olika egenskaper man kan utveckla desto fler redskap har man för att klara sig genom livet. därför kan det vara utvecklande att prova och göra saker som man inte brukar, för man vidgar sin erfarenhetsbas och utvecklar egenskaper. Men om jag har förstått situationen rätt så är din flicka ännu inte trygg i sin nya miljö, och som jag ser det är det väl bäst att först få bli accepterad för den man är. Känna att man är ok, innan det ställs krav på att man ska utveckla sig (man orkar inte utveckla sig medvetet på hur många plan som helst samtidigt, ommedvetet är vi väl i någon form av konstant läro och utvecklingsprocess, som att anpassa sig till en ny miljö. Männsikor måste få vara olika, men de ska också kunna välja hur de vill bete sig. T ex bör blyga få hjälp med att ta plats så att de vet hur man gör och sedan kan välja om de vill ta plats eller inte.

"tjejig" om det är negativt att vara "tjejig" vad är det då att vara "tjej" om inte negativt och andra klassens medborgare, om det nu är så att "pojkig" är det rätta. Det är en befängd syn på samhället som jag ser det. "pojkighet" och "flickighet" måste få existera parallellt och vara tillgängligt för alla utan att ses som över och underordnande egenskaper.

2006-04-28 @ 09:42:08
Postat av: Lillan

Integritet=integrity

I min engelska ordbok (jag bor i England) står följande:

1. Strict adherence to a code of moral values, artistic principles, or other standards; complete sincerety or honesty. 2. The state of being unimpaired ; soundness. 3. Completeness; unity.

Lillan

2006-04-28 @ 10:48:23
Postat av: Nina på Johangården

Integritet är aldrig fel!

2006-04-28 @ 12:33:05
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Manon

Tack för alla input! Jag ska tänka vidare och luska så det inte är ett maktspråk hon använder...

Bless - jag förstår att du reagerar och din synvinkel och så känner jag med, klart att ALLA sidor ska komma fram och vara värda att lyssnans på MEN det jag är emot och som jag inte tror är genetiskt utan kulturellt det är tex att flickor inte kan leka 3 tillsammans utan den där tvåsamheten, att kvinnor anses vara omvårdande av naturen, det uppoffrande självförnekande draget och att inte kunna säga nej etc etc.

Jag inser att jag inte är en kvinnlig mor eftersom jag växt upp utan mor och utan att skolas in i traditionell kvinnlighet så jag har nog lite "manliga" drag och själv har svårt att förstå en del kvinnliga drag...

Men jag vet inte, jag borde lämna det där öppnare än vad jag gör...Jag borde kompromissa mera? JAg har svårt att identifiera mig med kvinnor bara i kraft att de ÄR kvinnor! Även om jag ÄLSKAR att vara av mitt kön och allt men inte vadd et innebär socialt/kulturellt.

Åh, nu skriver jag hafsigt och ostringent när jag egentligen inte har tid:). Hoppas det förstås på nåt sätt...

2006-04-28 @ 13:10:30
Postat av: Sofie

Alltså detta är jättesvårt!

men jag är inte helt säker på att detta som du beskriver som Ns integritet är något "icke-tjejigt" eller bara ett personlighetsdrag.

Hanna är faktiskt väldigt lik N på det här (i övrigt är hon ju urtypen för en prinssestokig 5,5 årig tjej, hm)och har varit ännu mer tidigare än nu. Hon har en tjej på dagis som hon alltid väljer att vara med, de är "bästisar" även om de även bråkar en del. När den tjejen gick hem tidigare än Hanna blev Hanna ledsen, men hon vill inte vara med de andra barnen utan var ensam men missnöjd. Likaså om hon blev osams med bästisen valde hon ensamhet och "sorg" hellre än att försöka leka med någon annan. Personalen upplevde att det var jobbigt, framför allt för henne själv. Sedan blev bästisen sjuk i flera veckor och tillslut började Hanna leka även med andra barn och blev glad. detta har fortsatt. även om hon älskar bästisen fortfarande leker hon även med andra. Personalen säger att Hanna blev mer harmonisk efter att detta hände.

Så frågan är väl hur N mår utefter de val hon gör? Är hon trygg med sin integreitet och det inte spelar henne ngn större roll att vara ensam ibland - då behöver ju absolut ingen förändring ske. Är hon ledsen och sårad egentligen fast hon inte visar det - då kankse det är bra att visa på att möjligheter att leka med andra finns.

äh, det blev flummigt svårt att förklara, det skiljer ju i ålder på dem med....det är ju du som känner henne bäst, om det är ett problem för henne eller inte. Om det bara är att problem för fröken kan ni ju lugnt låta det vara....

kram Sofie (som också är stressad och längtar hem till fredagskväll, barn , make och ett glas rött)

2006-04-28 @ 13:47:29
Postat av: Manon

Sofie - ja, just det där är mer personlighetsdrag men jag känner att läraren är supernoga med att alla ska leka och vara överens jämt, vilket är bra då , men...OM hin VILL vara själv hellre då? Hon leker med flera och de är intresserade av att leka med henne men N vill inte alltid.

Jag ska luska och höra hur hon känner sig då hon drar sig undan och vad hon tror andra barnen tycker om det. Lite försiktigt för hon gillar inte kritik...För att se hur hon mår av det...

2006-04-28 @ 14:06:56
Postat av: Sofie

precis....om hon hellre VILL leka själv är det ju inget problem, det gäller att luska, antar att det är svårare ju äldre de blir....

angående generellt "tjejiga drag" om det är så att hon vet vad hon vill och markerar sin egen vilja att vara ensam hellre än att vara beroende av andra (tjejer/kvinnor) så håller jag med om att det är en styrka som ska uppmuntras...inte förändras...absolut...

2006-04-28 @ 15:14:18
Postat av: Ninni

Jag förstår inte riktigt vad läraren såg för problem, jag jobbar på förskola. Man kan aldrig tvinga någon att leka med någon. Däremot ska man aldrig stöta bort nån eller retas. Vi vuxna gör ju val med våra vänner, varför kan inte barnen få göra det också.
Känner igen min son lite grann i det här, nu är han vuxen...men han ville välja själv. Han valde att dra sig undan han också ibland. Han tyckte om att vara ensam...inte alltid! Han gör likadant ännu!
Stå på dig, det är du som känner ditt barn bäst!

2006-04-28 @ 18:04:38
URL: http://ninni.blogg.se
Postat av: Annaa M

Har fört diskussioner med Inga på hennes blogg tidigare om gruppdynamiken. Jag har stött på både lärare och föräldrar som haft idéer om att tvinga barn som faktiskt inte vill umgås att göra saker ihop! Vem gör så med vuxna? Men många vuxna, inte bara lärare, har så mycket ideal om hur barn ska vara. De ska passa i gruppen, de ska snällt sitta vid barnbordet med 10 okända barn på kalasen, de ska vara kamrat med alla. Det där med kamrat tycker jag är läskigt. Så fort man pratar om barn/ungdomar så heter det kamrater. Läste senast igår om två tonåringar som påstods ha slagit ihjäl en kamrat. Vem fan slår ihjäl en kamrat? Här var det dessutom tal om regelrätt bögknackning så då kan vi ju lätt förstå hur djupt kamratskapet var...

Sedan har jag sett precis det där Inga säger. M hade det i sin klass i mellanstadiet. En hierarki med några härskare, sedan svansen som bara ville vara med dem och därför inte såg andra, sedan längst ned några självständiga tjejer. Blev förfärad när jag upptäckte att de inte hälsade på varandra när man möttes på stan, de högst upp och de lägst ned. Tog upp det på ett föräldramöte. Nästa gång jag mötte "härskartjejens" mamma på bussen hälsade hon inte... Tyckte hennes dotter att min var en nörd så tyckte hon det samma om mig, det går för det mesta igen!

Även M har ju fått höra det där med att hon inte givit tillräckligt av sig själv osv. Det kan hon mycket väl göra. Men det kan också vara så, att man kan gå i en klass i flera år och finna att det faktiskt inte finns en enda som man kan bli riktig vän med! Jag har varit med om det, många andra har varit med om det. Mina bästa vänner slutade i trean respektive början av sexan. Sen fick jag faktiskt inte vänner i klassen förrän på gymnasiet. På den tiden fanns inga utvecklingssamtal som diskuterade fenomenet och det berördes knappast aldrig hemma. Jag vet sannerligen inte vad det skulle ha hjälpt. Ibland undrar jag om vi inte pratar några varv för mycket i vår tid, fast det påstås att vi pratar för lite...

Ursäkta lite ostrukturerat i natten!

2006-04-29 @ 03:21:09
URL: http://annaamattsson.blogg.se
Postat av: Manon

AnnaaM - precis! Andra regler då det gäller barn! Helt andra! Man måste inet ge allt av sig själv och kag misstänker att även M har stor integritet vilket jag personligen ser som en bra genskap. I N-s fall är den än en oslipad diamant menhon lär fila på det!

Hemskt med hierarkier...och läskigt att höra att även föräldrar faller i det. Usch.

N har heller ingen direkt bästis (längre), skolan skilde på henne och bästisen så de är inte bsötisar längre även om de leker bra!

Själv har jag inte heller haft bästisar, jo, en i alla fal på gymnasiet men i längden ändes det kvävande då hon tyckte at jga inte fick umgås md andra utan hennes tillåtelse. Det gick inte jag med på.

Jag tror vi analyserar för mycket i dag, i alla fall våra barn! För vi vill så väl en det kan bli så fel också när man vill så väl...

2006-04-29 @ 08:18:23
Postat av: bless

Jag tror att vi är ense om vad som ska bli resultatet av våra resonemang men att vi kanske ser på det från varsitt håll eller nått. För jag tror inte heller att tjejer inte kan leka tre och sånt. Och jag tycker att din N:s intregitet verkar alldeles utomordentlig.

2006-04-29 @ 22:26:21
Postat av: Manon

Bless - precis! Man kan se det från olika håll! och tack...

2006-04-30 @ 08:52:32
Postat av: bless

Det här försökte jag posta i ditt senaste inlägg. Jag är envis också så jag provar här med.

Jag vet ju inte vad det rör sig om. Men jag är otroligt nyfiken och har försökt följa kommentarer och inlägg vidare. Men jag hittar inte mer än en storm i ett vattenglas. Jag vet om det är ett tecken på att jag inte ska försöka byta bana och bli privatdeckare eller om jag har uppfattat saken rätt.

Per automatik går jag gärna mot drev. Fast jag inte har en aning om vad det hela handlar om påstår jag att du är/skriver intressant och bra. Det räcker, du behöver inte försvara dig. Det kommer att trassla till det ytterligare och ge ny näring till missförstånd, antar jag. Min upplevelse är att det är bättre att fokusera på något kul, som att leka med sina baren, och låta de som är affekterade lugna ner sig. Det går inte att resonera med känslor i svang.

Sån är jag, ger oombedd goda råd om saker jag inte vet och begriper. Men jag inbillar mig att det är bra att ta hjälp av andras perspektiv (vare sig de är genomtänkta och grundade eller inte) för att förstå världen (vilket inte innebär att man måste anamma deras perspektiv, bara pröva det). Och det har jag fått för mig att du tycker med

2006-04-30 @ 09:15:44
Postat av: Manon

bless - håller helt med dig!! Så känner jag det med, låt de lugna ner sig. Nu tog jag bort inlägget efter att jag såg att kommentarer har tagits bort på sidan det avser. Och det verkar som att fler också har läst det som verkligen skrivits! Så ska jag skriva nåt får jag formulera om, för nu är de hätska kommentarerna borta och ingen lär fatta vad det rör sig om:). Som du:).

Nya missförstånd är vad jag vill undvika därför har jag anmodat alla att gå till källan och läsa vad som skrevs även på sidan det berör och det greppet verkar ha funkat + ett inlägg AnnaaM gjort - TACK!

Tänker som du...så jag tycker det är bra råd:).

Skriver fort som valigt, alla stökar omkring mig...

2006-04-30 @ 09:30:30
Postat av: Inga

Jag återknyter till skolan och gruppdynamiken, lite i elfte timmen kanske, men jag har svårt att hinna skriva ibland just när ämnen är som hetast. Mina kommentarer kommer därför lite sent ibland, ber om ursäkt för det.

Jag kom att tänka på ett barn som jag hade i en grupp för länge sedan. Han kom från en stor familj med många barn. De bodde dessutom väldigt trångt. Han "försvann" ibland ifrån oss. Det hände att vi glömde bort honom när det var dags att gå till lunchen för då hade han lagt sig i det lilla läsrummet ensam. Han var trevlig och snäll, hade inga kompisproblem som vi kunde se. Och vi tittade noga eftersom han gjorde så här. Det verkade helt enkelt som att det var på skoltid som han hade chansen att få vara för sig själv, kanske tänka egna tankar, vara ostörd en stund, vara i tystnad. I hans hem fanns små möjligheter till det.

För oss som lärare var det så ovanligt att vi inte såg det i början, för oftast är ju förhållandet det omvända; att skolan står för en stimmigare och livligare värld än den där hemma. Men vi lät honom vara ifred och vi såg aldrig att han for illa vare sig då eller senare i livet.

2006-05-01 @ 08:14:34
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: Manon

Inga - jag vet hur det är! an har nappt med tid och så gå tiden! Men precis, så kan det vara också! Här tar ju de små mycket tid i anspråk i passning och det händer saker heeela tiden!

2006-05-01 @ 22:41:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback