Födslovåndor
I alla fall, där var vi i går, bland alla affärer, och shoppade, dvs jag, ensam med fyra barn (de var snälla med lite utslag av kaos på skoaffären där jag köpte vårskor åt alla men det ska jag inte berätta om nu:)) - men DÄR bland alla affärer och med alla fyra barn och alla kassor och påskpynt och godis och alla sena påskshoppare- DÄR kom jag på den första inledande raden för min bok/historia som jag grunnar halvt medvetet på i tanken....Jag önskade att jag kunde slänga in barnen i nåt barnrum á la IKEAS och sätta mig på ett café med nyinköpt penna och block eller tigga en penna och servett av en servitör och snabbt skriva ner raden och se om det kom nåt mer - men, nej, det gick ju inte...
I dag kommer jag inte ihåg raden helt, och det är egentligen kanske ointressant, för jag vet ju att den kommer att ändras, men den var i JAG-form! Hittills har jag varit skepisk till att skriva i jag-form för att historien är nåt jag har erfarenhet av och vill inte blandas med det på det sättet...För det är ju inte riktigt JAG heller utan jag använder mig av det jag känner till och upplevt och blandar till...Men idén som raden gav gillar jag. det är en början (som kommer att ändras ungefär enmiljontretusenfemtielva gånger...jag vet inte, måste betsämma mig, men födslovåndorna är stora nu. Den vill komma ut. De första pinvärkarna är här...
Så typiskt att första påminnelsen, den första rörelsen, kändes bland folk när jag verkligen INTE kunde göra nåt åt det!
Tänker...jag-form? Och suckar...jag har inte lugnet att skriva med mitt minidagia:). Men det kommer....Det kliar så i fingrarna...Bara att jag skriver om detta visar på hur historien vill ut. Annars är jag så vidskepig med sådana saker att jag hellre håller tyst. Men det är nog ingen som vill varken ge ut eller läsa storyn:).
Nu får jag sluta skriva innan de river huset...Nu är det kaos:).
//manon
Alltså, Du måste i fortsättningen har ett litet block och penna med Dig alltid!! Så Du kan kasta ner stödord i alla fall i flygande fläng.
Klart Du ska fästa ner storyn på papper. Ditt språk och Dina tankar är mycket läsvärda, jag lovar. Jag läser som bara den! Visst vill någon ge ut Din story! Om inte så får Du lägga ut den på bloggen.
Jag är ju himla nyfiken på raden förstås. Jag har i många år haft, inte en rad, men en inre bild av situationen där min story ska börja (fast resten av storyn har inte kommit än). Det är min mors händer nere i en rostfri bunke då hon spritar ärter! Varför den börjar där har jag ingen aning om. Det har den bestämt själv på något vis. Jag är himla nyfiken på om det ska komma någon fortsättning på min story, har dock ingen brådska. Kan vänta till pension.
Lycka till med ett kreativt kaos och GLAD PÅSK!
Precis som Inga blev jag så nyfiken...! Jag sökte och sökte i texten, men den fanns ju inte där. Vilken jäkla rad...?!
En gång när jag...
Det var dendär gången när jag...
En morgon, när jag öppnade ögonen...
Sådär, ja. Är jag inte hjälpsam? :D
Ja, du märker ju att du kan skriva spännande, vansinnigt spännande... ;)
Då bryter jag mönstret och säger så här: se upp med den där raden! Ha den kvar som ett sätt att komma igång men var beredd på att släppa den vilken sekund som helst.
"Kill your darlings" är en användbar gammal klyscha. Hälften av mina "bättre" artiklar har jag helt enkelt skurit ned, inte i slutet som myten säger utan i början!
Ibland måste andra döda. Tror jag berättade om kollegan som skrev ett helt filmmanus kring en enda kort genialisk scen. Av en slump blev manuset antaget och filmen blev en av de årets största svenska filmsucceer. Utan den där scenen..!
Ja, det är sant, Annaa M - i alla fall för mig. När man har hållit på ett tag, blir man liksom blind. Just att man har lagt ner så mycket tid och möda, kan hindra en från att se vad som är fel...
De bästa orden och meningarna kommer när man inte kan skriva ner dem.. och när man sedan har tillfälle att skriva dem har de flugit sin kos.
Glad Påsk!
Inga - tack för orden:). Kanske jag borde ha papper och penna med mig någonstans i min väska...Spännande med en historia som vil fram på det sättet som hos dig! Dte är ju så det är, det pockar på. Glad påsk!
Carul Mare - nej jag skrev inte raden här (och jag har ju glömt den) och jag vill inte skriva mer om det än jag gör (inte nu i alla fall). Det är för ofärdigt och jag är för vidskeplig:).
AnnaaM - Så är det "kill your darlings" men det är svårt! Att göra det själv alltså. Då är dte ar med någon som läser igen och inte ser texten som sin lilla baby. Och är det inte så att det är början som är svårast? Sedan flyter man in i det på nåt sätt...och början ändrar sig på nåt sätt?
Nina - Så är dte Nina - men minnet av dem finns kvar, eller veta hur man ska börja/fortsätta. Ibland hinner man skiva ner och så upptäcker man att det på papper är inte lika bra. Glad påsk själv!
hmm.. födslovåndor.. ja, men då har du ju minst i alla fall 9 månader på dig att börja på din bok/historia.. Fast berättelser kanske har ett annat tidsperspektiv..
När jag var liten så fanns det kasettbandspelare där det fanns en play- och en rec-knapp o om man tryckte samtidigt på dem kunde man spela in det man sa/sjöng.. ett alternativ till papper o penna kanske.. ;-)
Hoppas er påskhelg är en skön påskhelg! :-)
Ja, det kan vara en bra idé! fast, tänk om knappen fastanr och spelar in alla dumheter man säger under dagen:))?
Hoppas du har en skön helg med!
hmm.. tänkte inte på det.. men skulle det hända så får man ju tillfälle att fundera på vad man egentligen menade när man sa det.. Var det kanske bara grodor som hoppade ut.. i så fall kanske man behöver leta reda på en damm att låta dom hoppa ner i.. eller också är det helt enkelt en naturberättelse som är på väg att födas.. ;-))
Spännande Manon!
Och så vill jag berätta att jag har minsann också köpt nya gummistövlar *s*. Men inte så fina som du.
Mer, gå jättelångt med stor hund praktiska.
Excessa - skrattar, ja naturbok blir bra:).
Nat - Jag har inga fina heller , men är sugen på dte nu:). Vanliga gröna.