Eden

När Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av.

Mitt i trädgården stod stor fin grön gunga och Herren Gud gav detta bud: ”Du får leka med allt i trädgården utom denna gunga, ty, den är min och ingen annans (ty Herren Gud älskade att gunga och plågades av tanken att dela med sig). Herren Gud var emellertid orolig för att Adam skulle inse hur trist han hade och börja bråka om Guds älskade gunga så han sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp. Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp och Adam fick återigen tråkigt och kastade återigen lystna blickar på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården som Gud så ofta var på. Det såg så roligt ut. Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta,av man är hon tagen, sa Adam.

Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får gunga på den stora fina gröna gungställningen mitt i trädgården?” Eva svarade”Vi får leka med allt, men om gungan mitt i trädgården har Gud sagt: Rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni gungar öppnas era ögon, och ni blir som gudar och lika saliga som herren Gud då han gungar med ett leende. Kvinnan såg att gungan var en fröjd för ögat och hade även sett hur roligt Gud hade med den och hur salig han såg ut då. Och hon gungade. Även Adam tog efter. Då öppnades deras ögon och de fann sig i sjätte himlen fyllda av obeskrivlig lycka och salighet.. Och de gungade och gungade tills de bägge mådde illa men inte ens det hindrade dem från att gunga. Saligheten var för stor.

De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du? Jag hör minsann ert skratt och ert svingande! Adam svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag gungade och så gömde jag mig.”Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du får gunga? Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig gungan och jag gungade” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag gungade.” Då vredgades Gud på alla tre och han såg hur han skulle bli tvungen att dela gungan med folk och fä och ALDRIG få gunga så länge han ville och i ren ilska drev han därför ut människan ur Paradiset, och öster om Edens trädgård satte han keruberna (ett annat ord för de vidriga PUTTISARNA) och det ljungande svärdet att vakta vägen till Den Stora Gröna Gungan. Sedan satte han sig nöjd på gungan och gungade och gungade, salig och världsfrånvänd och än i dag är det svårt för honom att alltid höra människors rop och klagan och lidande eftersom Gud är helt såld på att gunga och kan hamna i trance av timtals gungande och därmed får Lucifer (djävulen) ibland härja fritt.

//manon, med ny gungställning och lyckliga samt bråkande barn. Lägger ut bild på dem i kväll under Manon familj (länk t.h.).

Kommentarer
Postat av: Nettan

Underbart vännen! Helt enkelt underbart! Kan tänka mig att barnen är lyckliga och att er trädgård verkligen är Eden!

Kram & trevlig helg

Postat av: Carul Mare

Något säger mig att ni inte har lika många gungor som barn...! :)

2006-04-22 @ 12:45:06
URL: http://carulmare.blogspot.com
Postat av: Manon

Nettan - de är överlyckliga! Maken är och köper sand till den nya sandlådan nu...Ändrade rubriken till Eden, verkar bättre...

CarulMare - *skrattar*, tja, det hänger tre gungor på gungställningen varav en av dem kan två gunga på samtidigt! Ändå båkar de...

2006-04-22 @ 14:39:42
Postat av: En liten tant

Jaha, äntligen förstår man varför den allsmäktige inte verkar höra sin skapelses klagorop. Jag kan förstå den trance och lycksalighet som uppnås så jag är inte förvånad. :-)

2006-04-22 @ 21:05:44
URL: http://tant.webblogg.se/
Postat av: Nina på Johangården

Just så måste det ha varit... jag tror mer på din berättelse än på bibelns.

2006-04-23 @ 09:31:47
URL: http://ninajohangarden.blogg.se
Postat av: Manon

Tant - just det! Teodicéproblemet är löst!

Nina - Självklart är det så!

2006-04-24 @ 05:40:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback