04.23
Jag vaknar, försöker somna om. Jag tittar ut genom fönstret och ser diset vid skogsbrynet - letar - är det Bacchus följe som väcker mig när de skrålande är på väg hem? Men jag ser ingen, jo, ett ragglande, snubblande tyst fnissande och "sh-ande" följe som och pekar och hötter åt mitt fönster för jag har skällt på dem förr....Denne okuvliga livsnjutande överliggare från den grekiska mytologin. Jag ska slunga tilbaka honom genom årtusendena tillbaka till de gamla grekerna nästa gång!!
Har ett UFO kraschat på på gräsplätten och förtvivlat hamrar och sågar för att laga felet ? Fast hamrar och sågar aliens? De kanske tjattrar och bråkar med högfrekventa ljud som går genom märg och ben och bråkar om vem som tryckte på vilken knapp eller om vem som tänkte fel och därigenom fick skeppet ur kurs med sin telepatiska förmåga? Kan inte vara lätt med hypermodern teknik och att hålla sina tankar i styr...
Är det älvorna som har råkat i slagsmål med faunerna om bästa platsen att dansa på? Eller har faunerna plankat in på deras party nu igen och försöker flörta med älvorna och använder sig av allehanda tråkiga raggningsrepliker så örfilarna yr i luften? Pang, smash, svisch - faunerna lär sig aldrig....
Eller - är det gastarna och spökena som grälar högt om vem som har störst, bäst och finast gravstenar? Eller vem som får flest lyktor och besök till sig?
Hur som helst - NÅT HÄNDER VID 04.23 OCH JAG VILL VETA VAD!! För jag vill sova längre än så....Det är skönt...jag har ju påsklov!!!
Jag kryper ner i sängen igen och får en liten 2-åringskropp bredvid mig. En liten snart 4-åring ligger upp och ner i sängen, likt Pippi, med fötterna på kudden och huvudet vid fötterna. Jag tar 2-åringens hand och håller den, den är sååå liten och näpen, och hör hur två små barn snusar i kapp. Känner hur jag får ett litet huvud på mina fötter. 2-åringen rör på sig och kryper intill och slänger ett ben över mig. Allt är så rofyllt. Oxytocinet rusar genom min kropp (fast rusar oxytocin!? Den ska ju lugna en...) och jag känner en sådan frid. Känner mig i kontakt med livet och förundras över barnens lugna sömn. De ser så små och bräckliga ut. Hur är den människa funtad som kan bryta ett så litet barns förtroende? Eller barns över huvudtaget. Jag svindlar av ansvaret för dessa liv och det förtroende de har för mamma och pappa. Beroendet. De är så rörande....Måtte jag aldrig bryta deras förtroende! måtte jag finnas där...Måtte jag behålla tålaomdet under dagen trots trötthet. Jag lägger detta tidiga morgonminne i mitt minnesskrin.
Men i morgon ska jag banne mig ta reda på vem f-n som väcker mig!!! Och tar fast sömntjuven...Jag blir inte nådig för arg kan jag bli, en furie, och det vet Bacchus, minsann...
Ser ni nåt misstänkt på morgonkvisten eller har misstankar om någon/något så säg till! För fast ska jag ta tjuven...
//manon
Energin i luften? Det kan ibland vara tillräckligt för att väcka vem som helst...
GOD MORGON!
Kanske är det fågelsången?
Med de sovande barnen så känner jag samma, men min minste är fem och ett halvt år. Fast jag tror inte att jag klarar deras uppväxt utan att vara dum, göra dumt och allt annat dumt. Men jag tänker att jag får, när jag förstår att jag har varit dum, orättvis etc, be om förlåt. Medge att de hade rätt och jag fel. Bara jag lyckas med att få dem att känna att de är älskade, om än av en märklig mor, är jag nöjd.
För jag har någon tanke om att det också ger dem något som också är värdefullt. Något som jag inte har en klar formulering för men det ligger åt det här hållet: Även om du gör dumma saker kan du tycka om den som drabbas och när du märker att den du tycker om drabbas, sluta vara dum. Fortsätt tillsammans med något annat. Var ärlig! om någon är dum mot dig, säg ifrån och den kan ändra sig. Det är inte hela tanken, men jag har inte bättre ord nu.
Nu ska jag ut i våren!
PS
När du skrev om våran gemensamma krasshet föll saker på plats för mig. Det är de som de andra upplever, att jag är krass. Jag som tycker att jag är praktiskt inriktad.
Är de inte gosiga så säg! Igår hade jag fkatiskt tänkt att sensuellt förföra maken (börjar bli dags nu) men blev istället fast framför Hans o greta film på tv 1000 med Hanna och Emmy, kl 21! tanken var att de skulle somna sött efter fem minuter men istället såg de hela filmen för att sedan fråga "snälla mamma kan inte vi få sova hos er2 vad gör man? så istället för sex hade jag en gosungs på verje sida, små hander som låg på min mage och som klappade mig på huvudet....sov gott mamma.....såda lägen är guld, då insser man att trots alla orättvisor, trots all trötthet och alla utbrott man får är man ändå ganksa bra!!!
Sofie
Jag läser vad du skriver, men kommer inte på så mycket att säga. Det har varit ett par kämpiga dagar och jag kunde inte låta bli att tänka: Livsstil - vad är det för något? Det låter ju som om man kunde välja...! Andra gånger tycker jag nog att jag också väljer, men du vet kanske hur det är...
Hälsningar!
Vänta bara tills jag också får påsklov. Då skall ni få se på VÄLJA! :)
Min gamla katt brukade diskret klappa mig på kinden vid nästan exakt den tiden varje morgon i åratal. Kan det vara hans lilla kattspöke som tagit sig hem till dig??
Tyvärr kunde jag inte sova så där, med barn omkring mig fast det borde vara så himla trevligt. Drabbades av nåt under min första (fullt genomförda) graviditet som gjorde att jag får panik och hemska mardrömmar så fort jag inte har sängkanten fri. Gissa min reaktion när jag kom hem från en resa och Mannen hade fixat om så att jag inte hade en enda fullstor säng att fly till när det var fullt i min! Fick knöla ihop mig i för kort soffa tills våningssäng inköptes och jag för det mesta kamperade i överslafen, skitromantiskt. När jag blev ensam köpte jag en smalare säng där ingen mer än jag fick plats. Lite sorgligt förstås...
Lilla Spöket: Energin, kan vara det. Ska kolla.
Inga: Godkväll!
Bless - som vanligt hittills så hamnar du på den nivån jag tänkte. Så tänker jag med. På föräldrasidor så finns det så mycket prat om vad som är bra för barn och inte och när bäst att börja på dagis och etc etc när det är enklet - älska förutsättningslöst och älska, älska, älska och kunna säga förlåt. Hur mycket tid man lägger på näringsriktigt mat, ordning i hemmet, hemmets utformning, antal jobbade timmar - de är av mycket mindre betydelse. Då är man högt på Maslows trappa på man bekymrar sig om det alltför mycket. Älska och säga förlåt är det viktigaste.
Sofie: Ja de är oerhört gosiga! Tänk att de tom kan overrule sex:)).
CarulMare - ja, tänker, och AnnaaM skrev också nåt under tråden. Man kan inte alltid välja heller. Undrar om jag inte behöver ett annat ord en "livsstil" nu? Man har sina hangups sedan barnsben, saker som jag tänkte att jag aldrig skulle falla för och det var just att vilja tillhöra en viss livsstil och shoppa därefter....tex, men är för trött för att tänka nu och vara klar:).
AnnaaM - Det kanske är den där katten....Nej, alla trivs inte med barn i sängen och alla nätter är de inte så stilla heller utan far omkring:). Men mysigt:). Har inte råkat ut för något som gjort att jag ogillar barn i säng. Gillar bara inte att sova bredvid en vägg, men har annars inga preferenser:).